Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika käckt som fordom i Versailles. Dödens närhet gaf dock
här stundom åt kärleken ett djup, som den vanligen saknat
under l’ancien régime, men lika ofta frigjordes därigenom den
osedlighet, som dolt sig bakom salongsbildningens förfinade
yta, i det morgondagens ovisshet för ett slägte utan sedlig halt
blef en anledning att lemna sinligheten fria tyglar. Äfven
fruktan för döden spelade härvid en roll, ty lagen förbjöd att
aflifva en kvinna, som hade hopp att blifva mor[1], och exempel
finnas på förnäma damer, som af denna anledning prisgifvit
sin heder eller falskeligen anklagade sig för att hafva gjort det.
I landsorten rasade skräckväldet lika häftigt som i Paris,
ja på sina ställen ännu gräsligare. Vanligtvis sattes det i
gång af konventets kommissarier. Så snart dessa ankommo
till hufvudstaden i ett departement, stälde de sig i förbindelse
med dess jakobiner, afsatte alla för moderation misstänkta
ämbetsmän, upprättade pålitliga revolutionsutskott och
revolutionstribunal samt organiserade den revolutionära pöbeln till
revolutionsarméer, under det att hela den öfriga befolkningen
afväpnades, och i de öfriga orterna läto de samma verk
utföras af sina medhjälpare. Därefter företogos häktningar i
massa, guilotinen fick börja sitt arbete, kyrkorna plundrades,
och med tillämpning af den rousseauska satsen, att all
egendom är folkets, pålade man, under namn af rekvisitioner till
krigets behof, godtyckliga skatter, ofta till de oerhördaste
belopp, eller utpressade tvångslån. Själfva uppträdde
kommissarierna vanligen med en österländsk paschas öfvermod och
lyx; några, såsom Fouché och Barras, lade genom rofferier
för egen del grunden till kolossala förmögenheter, och hos
somliga framkallade känslan af oinskränkt makt en brutalitet,
som man blott skulle tro möjlig hos vildar. I samma stil
verkade de underordnade agenterna, till stor del »mauvais
sujets», som genom att omfatta jakobinismen beredde sig
tillfälle att såsom ämbetsmän fritt få följa sin kallelse: att
plundra och mörda. Det trädde sålunda nu i öppen dag, att
det jakobinska idealets förverkligande blott ledde till landets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
