Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prisgifvande åt samhällets afskum, och Frankrike blef i själfva
verket därigenom återfördt till samma tillstånd som under
folkvandringarna, då ett helt folk undertrycktes af ett fåtal
barbariska inkräktare, dock med den skilnad, att inkräktarnes
barbari då berodde på natur och därför var förenadt med
vissa naturliga dygder, nu åter på depravation.
Värst var naturligtvis förtrycket i de landsdelar, som
genom den »federalistiska» resningen gjort ett försök att
motsätta sig inkräktningen. I Bordeaux leddes mord- och
plundringsarbetet af den 24-årige Tallien, och den olyckliga
staden fick nu dyrt umgälla äran att hafva skänkt Frankrike
de störste bland girondisterne. Talliens njutningslystnad var
dock ännu större än hans grymhet, och de summor, han slog
under sig, förslösades på lysande fester. Själen i dessa blef den
sköna Theresa Cabarrus, gift med en f. d. parlamentsledamot,
markis de Fontenay, och nu Talliens älskarinna. Med alt
sitt lättsinne var hon emellertid godsint, och genom hennes
inflytande omvändes Tallien småningom till större mänsklighet.
Härigenom ådrog han sig Robespierres misstankar samt
ersattes i början af år 1794 med en af dennes kreatur vid namn
Jullien, och för dennes nit lyckades det att uppspåra Guadet
och några hans olyckskamrater. Efter en tids kringirrande
hade de funnit en tillflyktsort i den lilla staden St. Émilion
i närheten af Bordeaux hos Guadets högsinta svägerska fru
Bouquey. Till en början hade hon dolt dem i ett stenbrott,
hvaraf St. Émilion var undermineradt, men da vistelsen i
denna osunda håla i längden blef omöjlig, skildes de åt.
Louvet förmåddes af längtan efter sin maka Lodoïska att
återvända till Paris och lyckades verkligen undgå sina fiender.
Guadet och Salle dolde sig hos den förstnämdes fader i St.
Émilion[1], och Pétion, Buzot och Barbaroux hos en
perukmakare Troquart där samma städes. Den 17 Juni 1794 grepos
de 2 förstnämda i sitt gömställe; de andra lemnade då äfven
sitt och irrade kring på de omgifvande fälten. Barbaroux
sökte här skjuta sig, men sårade sig blott och påträffades
lefvande. Pétion och Buzot dödade sig slutligen, och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
