Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständigt genom jakobinismen, till hvilken han 1793 anslöt
sig, emedan den då följdes af framgången. När talet om
frihet, broderskap och mänsklighet under dess välde blef en
täckmantel för de gröfsta brott, det plumpaste maktbegär,
de vildaste passioner, förlorade han all tro på det ideala i lifvet
och lärde sig att i dem, som svuro idéernas fana, blott se
skrymtare eller på sin höjd dumhufvuden. Redan af naturen
i hög grad egoistiskt anlagd, blef han sålunda nu egoist
jämväl af öfvertygelse. Hans eget jag blef hörnstenen i
hela hans system, och han uppfattade lifvet blott såsom en
strid, i hvilken våldet är högsta lag och där det gäller att
antingen förtrycka eller själf förtryckas. Häri låg hans styrka:
då egoismen och våldet spela en mäktig roll i den jordiska
tillvaron, ega de en fördel, som klart inse detta och därefter
inrätta sitt handlingssätt, och särskildt blef detta fallet under
revolutionen, då kampen om tillvaron nästan återgått till sin
primitiva, mest brutala form. Men häri låg äfven hans
svaghet. Om de brutala krafterna inom den mänskliga
sammanlefnaden också äro mäktiga och till en tid kunna behålla
segern, så motvägas de dock af ideella krafter, och det
verldsvälde, som Napoleon upprättade, störtade slutligen till
sammans därför, att han uti sina beräkningar såsom chimerisk
uteslutit människornas förmåga af kärlek till frihet och
fosterland, af dygd och själfuppoffring. Om revolutionen i väsentlig
mån misslyckades, emedan dess utgångspunkt var alt för
optimistisk, kan man därför å andra sidan säga, att Napoleon
gjorde det, emedan hans ståndpunkt var alt för pessimistisk.
För så vidt hans system kunde genomföras, nalkades
emellertid nu rätta stunden därför. Af den ädla hänförelse,
som revolutionen uppväckt, återstod vid denna tid oförbrukad
blott den krigiska, alstrad af republikens segrar, och för den
jakobinska roflystnaden fans inom Frankrike knappast mera
något utrymme, men kunde Europa kufvas, öppnade sig de
vidsträcktaste fält därför. Om nationens flertal också önskade
konstitutionell frihet, så hade den förstörelse, som
skräckväldet åstadkommit på alla idealer, beröfvat denna känsla
all entusiasm och kraft, men begäret efter ära och byte voro
häfstänger, som till det föråldrade Europas förderf ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
