- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
10

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag tror att han skulle hava roat vem som helst, men
flickans ytterliga förtjusning över hans otymplighet och den
lättnad det var att se, att det på en plats, som syntes så
olämplig för henne, fanns någonting som gladde henne, var
nästan oemotståndlig. Också var det en viktig punkt att
Kit själv tycktes vara smickrad av det uppseende han
väckte, och efter åtskilliga bemödanden att hålla sig allvarsam,
brast han ut i ett skallande skratt.

Den gamle mannen hade återfallit i sin förra
tankspriddhet och tog ingen del i vad som försiggick. Men jag märkte,
att då flickan hade slutat skratta, voro hennes strålande ögon
fördunklade av tårar, som framkallades av den innerlighet,
med vilken hon välkomnade sin klumpige favorit efter sin
lilla oro på aftonen. Vad Kit angick — vilkens skratt
nästan övergått till skrik — tog han en stor skiva bröd med
kött på och en mugg öl, bar bort det i ett hörn av rummet
och började förtära det med stor glupskhet.

»Ack!» sade den gamle mannen med en suck och vände
sig till mig, som om jag hade tilltalat honom i samma stund,
»ni vet icke vad ni säger, då ni påstår, att jag icke
uppskattar henne.»

»Ni får icke lägga för stor vikt på en anmärkning, som
jag gjorde i första ögonblicket, min vän», sade jag.

»Nej», sade den gamle mannen tankfullt, »nej. Kom
hit, Nell.»

Den lilla flickan skyndade från sin plats och slog sin arm
om hans hals.

»Håller jag av dig, Nell?» frågade han. »Säg — håller
jag av dig eller icke?»

Flickan svarade endast med sina smekningar och lade sitt
huvud mot hans bröst.

»Varför snyftar du?» sade morfadern och såg på mig, i
det han tryckte henne närmare intill sig. »Är det därför
att du vet att jag håller av dig, och därför att du icke tycker
om, att jag genom min fråga skulle synas tvivla på det.
Nåja — låt oss då säga, att jag håller innerligt av dig.»

»Ja visst, gör du det», sade flickan. »Kit vet, att du
gör det.»

Kit ropade: »Ingen är så tokig och säger, att han icke
gör det», varefter han gjorde sig omöjlig för vidare
samtal genom att taga en väldig smörgås i en munsbit.

»Hon är fattig nu», sade den gamle mannen och klappade
flickan på kinden, »men jag säger ännu en gång, den tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free