Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall komma, då hon skall bliva rik. Det har dröjt länge,
men den måste komma till slut; mycket länge, men den
måste otvivelaktigt komma. Den har kommit för andra
människor, som icke göra annat än leva i sus och dus. När
skall den komma för mig?»
»Jag är mycket lycklig som jag är, morfar», sade flickan.
»Tyst, tyst», svarade den gamle mannen, »du förstår icke
— och huru skulle du kunna det?» Och sedan mumlade han
mellan tänderna: »Den tiden måste komma, jag är
övertygad därom. Det blir så mycket bättre, därför att det
dröjer»; och så suckade han och föll åter in i sitt förra
grubblande tillstånd, och i det han fortfarande höll barnet mellan
sina knän, tycktes han vara känslolös för allt, som omgav
honom. Det fattades nu blott några minuter till midnatt,
och jag steg upp för att gå, då han återkom till sig själv.
»Ett ögonblick, sir», sade han. »Nå, Kit, klockan är snart
tolv, och du är ännu här! Gå hem, gå hem, och var
punktlig i morgon bittida. God natt! Nå, Nell, säg godnatt åt
honom och låt honom gå!»
»Godnatt, Kit», sade flickan, och hennes ögon lyste av
glädje och vänlighet.
»Godnatt, miss Nell», svarade gossen.
»Och tacka den här gentlemannen», inföll den gamle
mannen, »ty om han icke hade tagit vård om min lilla flicka,
hade jag kanske förlorat henne i afton.»
»Nej, nej, herre», sade Kit, »det hade icke skett, det
hade det icke.»
»Vad menar du?» utbrast den gamle mannen.
»Jag skulle hava tagit reda på henne, herre», sade Kit.
»Jag vill slå vad att jag skulle taga reda på henne, om hon
fanns i livet. Det skulle jag, lika fort som någon annan,
herre, ha, ha!»
I det han ännu en gång öppnade munnen och tillslöt
ögonen samt skrattade med en riktig stentorsstämma, närmade
sig Kit så småningom dörren och gick ut under fullt
gapskratt.
Då han var gången och flickan var sysselsatt med att
duka av bordet, sade den gamle mannen:
»Jag har kanske icke förefallit er nog tacksam, sir, för
vad ni gjort i afton, men jag tackar er ödmjukt och
hjärtligt; och så gör även hon, och hennes tack är mera värt än
mitt. Det skulle smärta mig, om ni ginge härifrån och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
