Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nyckeln», sade dvärgen, »dörrnyckeln — det är det som
står på. Vet ni någonting om den?»
»Huru skulle jag kunna det, sir?»
»Huru ni skulle kunna», upprepade dvärgen med ett
hångrin. »Ni är just en snygg lagkarl. Uff, ett sådant nöt.»
Mr Brass antydde ödmjukt att nyckeln måste hava blivit
kvarglömd kvällen förut och otvivelaktigt i detta ögonblick
satt kvar i sitt hål. Oaktat mr Quilp hyste stark
övertygelse om motsatsen, grundad på erinringen att han
ordentligt hade tagit ur honom, nödgades han likväl medgiva att
detta var möjligt och gick därför knotande till dörren, där
han mycket riktigt fann den.
Just som nu mr Quilp lade handen på låset och med
förvåning såg att reglarna voro fråndragna, började
knackningen igen med den mest retsamma våldsamhet, och
dagsljuset, som hade lyst in genom nyckelhålet, utestängdes
genom att ett människoöga såg in utifrån. Dvärgen var
mycket förbittrad, och som han icke hade någon att uttömma
sitt dåliga lynne på, beslöt han att hastigt störta ut och
visa mrs Quilp sin erkänsla för hennes uppmärksamhet aut
ställa till detta förfärliga väsen.
I denna avsikt låste han mycket sakta upp låset, öppnade
plötsligt dörren och störtade sig över personen utanför,
vilken i samma ögonblick hade lyft portklappen för att slå
på ännu en gång och på vilken dvärgen nu rusade
huvudstupa, i det han svängde omkring sig med både händer och
fötter och slog i luften i fullheten av sin ilska.
Långt ifrån att rusa på någon, som icke gjorde motstånd
eller bad om försköning, var mr Quilp icke förr i armarna
på den person, han tagit för sin hustru, än han fann sig
trakterad med tvenne duktiga slag i huvudet, och då han
riktigt kom ihop sig med sin fiende, regnade en sådan skur
av slag ned över hans person, att den var tillräcklig att
övertyga honom om att han befann sig i skickliga och
erfarna händer. Ingalunda skrämd av detta mottagande,
hängde han sig fast vid sin motståndare och högg och slog
av hjärtans lust, så att åtminstone ett par minuter gingo
åt, innan de skildes. Då, men icke förr, befann sig Daniel
Quilp, illa tilltygad mitt på gatan, under det Richard
Swiveller uppförde ett slags dans omkring honom och bad att
få veta »om han ville ha mer».
»Det finnes mycket mer av samma vara kvar», sade mr
Swiveller, »ett stort och väl sorterat lager finnes alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
