Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händelsernas oväntade omkastning, vilken hotade att
fullkomligt vända upp och ned på den plan, vari han hade en så
framstående roll, och tycktes kväva hans utsikter i deras
knoppning. Helt sent på aftonen förut hade han av
Fredrik Trent fått underrättelse om den gamle mannens
sjukdom och hade kommit dit på ett besök för att beklaga
denna olycka och av Nell få veta hur det stod till, men tillika
beredd att göra det första försöket med den långa rad av
erövringskonster, som till slut skulle sätta hennes hjärta i
brand. Och nu voro Nell, den gamle mannen och alla
penningarna försvunna, bortsmälta, flyttade, han visste icke
vart, liksom om de hade haft en aning om hans plan och
beslutat tillintetgöra den i själva begynnelsen.
Inom sig var Daniel Quilp både förvånad och oroad över
den flykt, som hade ägt rum. Man må dock ej tro att han
plågades av någon oegennyttig oro för någondera av
flyktingarna. Hans bekymmer härledde sig från en misstanke,
att den gamle mannen hade något hemligt penningförråd,
vilket han icke hade anat, och blott att det hade undgått
hans klor överväldigade honom med bitterhet och
självförebråelse.
I denna sinnesstämning var det en tröst för honom, då
han fann att Richard Swiveller tydligen, ehuru av andra
orsaker, var uppretad och missnöjd av samma anledning. Det
var tydligt, tänkte dvärgen, att han hade kommit dit å sin
väns vägnar för att med lock eller pock av den gamle
mannen få någon liten del av de skatter, som de trodde
honom äga i sådant överflöd. Därför var det en lättnad för
honom att plåga honom med att utmåla de rikedomar, som
den gamle mannen samlat, och att utbreda sig över hans
slughet att flytta så långt bort, att han icke kunde bliva
besvärad av någon efterhängsenhet.
»Ja», sade Dick med en modfälld uppsyn, »det är
förmodligen inte värt att jag stannar.»
»Inte det minsta», svarade dvärgen.
»Ni är kanske så god och nämner, att jag varit här?»
sade Dick.
Mr Quilp nickade och sade, att det skulle han visst göra,
så fort han träffade dem.
»Och säg», tillade mr Swiveller, »säg då, sir, att jag
svävade hit på endräktens vingar; att jag kom för att med
vänskapens kratta avlägsna den ömsesidiga våldsamhetens
och bitterhetens utsäde och i dess ställe utså frön till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
