Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långsamma steg; än dröjde han, då någon ryttare saktade farten
och såg sig omkring; än störtade han fram i full fart, då
han uppfångade en skymt av någon ryttare, som långsamt
red fram på skuggsidan av gatan och tycktes vilja stanna
vid varje port. Men vidare redo de alla, och det stod icke
till att få en penny.
»Jag undrar», tänkte ynglingen, »om icke någon av dessa
herrar, ifall han visste, att ingenting fanns i skåpet där
hemma, med flit skulle stanna och låtsa, att han behövde
gå in någonstädes, för att jag skulle förtjäna en slant.»
Han var alldeles trött på att trampa gatorna, och hade
satt sig ned på en trappa för att vila sig, då en liten
slamrande fyrahjulig vagn närmade sig, dragen av en liten
ruggig ponny med envist utseende och körd av en liten
fet gammal gentleman med mild uppsyn. Bredvid den lille,
gamle gentlemannen satt ett litet, gammalt fruntimmer,
fetlagt och milt som han själv, och ponnyn gick så fort han
ville och gjorde alldeles som han behagade med hela
sällskapet. Om den gamle gentlemannen gjorde
föreställningar genom att skaka på tömmarna, svarade ponnyn genom
att skaka på huvudet. Det var klart, att det yttersta
ponnyn kunde gå in på att göra var, att gå på sitt eget sätt
uppför en gata, som den gamle gentlemannen särskilt ville
passera, samt att det tycktes vara liksom en
överenskommelse dem emellan att han fick göra det på sitt eget sätt
eller också icke alls.
Då de foro förbi, där Kit satt, såg han så allvarligt på
det lilla sällskapet, att den gamle gentlemannen betraktade
honom. Kit reste sig upp och förde handen till sin hatt,
den gamle gentlemannen gav ponnyn en vink om att han
ville stanna, till vilket förslag ponnyn — som sällan hade
något att invända mot denna del av sitt åliggande — nådigt
gav sitt samtycke.
»Jag ber om förlåtelse, sir», sade Kit. »Jag är ledsen
att ni stannade för min skull, sir. Jag ville endast fråga,
om ni behövde någon att hålla er häst?»
»Jag tänker köra till nästa gata», svarade den gamle
gentlemannen. »Om du vill komma efter, så kan du få
förtjänsten.»
Kit tackade och lydde med glädje. Ponnyn gjorde en
tvär vändning för att undersöka en lyktpåle på motsatta
sidan av gatan, och gick därpå tvärs över till en annan
lyktpåle på den andra sidan. Sedan han övertygat sig om, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
