- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
111

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XVI.

Solen höll just på att gå ned, då de kommo fram till
kyrkogårdsgrinden, vid vilken gångstigen började, och som
solen skiner lika över rättfärdiga och orättfärdiga, spridde
den sina varma strålar över de dödas viloplats och
uppmanade dem vara vid gott hopp att den åter skulle gå upp den
följande dagen. Kyrkan var gammal och grå och murgröna
slingrade sig efter väggarna och omkring portalen.

Den gamle mannen och flickan veko av från gångstigen
strövade omkring bland gravarna, ty där var marken mjuk
och bekväm för deras trötta fötter. Då de gingo förbi
kyrkan hörde de röster strax bredvid och kommo snart fram
till dem som hade talat.

Det var två karlar, vilka sutto på gräset och voro så ivrigt
sysselsatta, att de i början icke märkte de främmande. Det
var icke svårt att ana att de voro ett slags kringstrykande
gyckelmakare — förevisare av Punchs bedrifter, ty på en
gravsten bakom dem satt denne hjältes gestalt med benen
i kors, med näsan och hakan lika krokiga och ansiktet lika
strålande som vanligt.

De övriga personerna i dramat voro kringströdda på
marken vid de båda karlarnas fötter. Hjältens hustru och ena
barn, käpphästen, doktorn, den utländske herrn, som är
obekant med språket och vid representationen icke kan uttrycka
sina tankar på annat sätt än genom att tre särskilda gånger
uttala ordet »Shallabalah», den radikale grannen, som på
inga villkor vill medgiva att en tennklocka är ett verktyg,
mästermannen och djävulen, alla funnos här. Deras ägare
hade tydligen kommit till detta ställe för att göra några
nödvändiga förbättringar i de sceniska anordningarna, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free