- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
112

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den ene av dem var sysselsatt att med tråd binda
tillsammans en liten galge, medan den andre var upptagen av att
fästa en ny peruk på den radikale grannens huvud, som hade
blivit slaget alldeles kält.

Först då den gamle mannen och hans unga följeslagerska
voro tätt inpå dem, lyfte de ögonen och stannade i sitt
arbete samt besvarade främlingarnas nyfikna blickar. Den
ene av dem, utan tvivel den egentlige förevisaren, var en
liten karl med munter uppsyn, blinkande ögon och röd näsa
och tycktes helt omedvetet hava insupit något av sin hjältes
karaktär. Den andre — det var han, som tog emot
penningarna — hade ett ganska varsamt och försiktigt
utseende, vilket kanske även var oskiljaktigt från hans
sysselsättning.

Den muntra karlen var den första, som hälsade på
främlingarna med en nick, och följande den gamle mannens
blick, anmärkte han att det var kanske första gången han
någonsin hade sett Punch utanför scenen.

»Varför kommer ni hit och gör det där! sade den gamle
mannen, i det han satte sig bredvid dem och betraktade
dockorna med ofantlig förnöjelse.

»Jo, ser ni», svarade den lille karlen, »vi ämna taga in
i värdshuset där borta i kväll, och det skulle inte duga att
låta folk se hur hela sällskapet undergår reparation.»

»Nej!» utropade den gamle mannen och gav Nell tecken
att höra på. »Varför inte det då, säg?»

»Därför att det skulle förstöra all illusion, förstår ni»,
svarade de lille karlen. »Skulle ni bry er om lordkansleren
för ett öre, om ni finge se honom enskilt och utan peruk?
Visst inte!»

»Gott!» sade den gamle mannen, som vågade röra vid
en av dockorna, och drog tillbaka handen med ett gällt
skratt. »Skall ni förevisa dem i kväll? Vad?»

»Det är vår avsikt, min gubbe», svarade den andra, »och
om jag inte misstar mig, håller Tommy Codlin just nu på
att beräkna, vad vi hava förlorat genom att ni överraskat
oss. Friskt mod, Tommy, det kan inte vara mycket.»

Den lille mannen lät dessa ord åtföljas av en blink, som
uttryckte den åsikt, han hade bildat sig om vandrarnas
finanser.

Härpå svarade mr Codlin, som hade ett mycket buttert
sätt, i det han tog Punch från gravstenen och slungade
honom i lådan:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free