Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag frågar inte efter om vi förlorat eller inte, men du
är för fri. Om du stode framför ridån och såg publiken
i ansiktet, som jag gör, skulle du lära känna
människonaturen bättre.»
»Åh, det har varit en förnedring för dig, Tommy, att slå
dig på det här yrket», svarade hans kamrat. »Då du
spelade spöke i de riktiga pjäserna på marknaderna, trodde du
på allting — utom på spöken. Men nu misstror du allt
möjligt. Jag har aldrig sett en så förändrad människa.»
»Det är detsamma», sade mr Codlin med samma uppsyn
som en missnöjd filosof. »Jag vet bättre nu och kanske just
därför är jag ledsen.»
Sedan mr Codlin gått igenom figurerna i lådan likt en
person, som kände dem och föraktade dem, drog han fram
en och höll upp den för att hans vän skulle skärskåda
den:
»Se här, nu ha alla Judiths kläder fallit i trasor igen.
Du har väl inte nål och tråd med dig, kan jag tro?»
Den lille karlen skakade på huvudet, då han betraktade
denna allvarliga krämpa hos en huvudperson. Flickan såg
att de voro rådlösa och sade helt blygt:
»Jag har nål och tråd i min korg här, sir. Vill ni inte
låta mig laga den åt er? Jag tror, att jag kan göra det
nättare än ni.»
Till och med Codlin hade ingenting att invända häremot.
Nelly föll på knä bredvid lådan och var snart ivrigt
sysselsatt med sitt arbete, vilket hon utförde till allas beundran.
Under det hon var sysselsatt härmed, betraktade henne
den lille muntre karlen med ett deltagande, som icke
tycktes förminskas, då han kastade en blick på hennes
hjälplösa följeslagare. Då hon hade slutat sitt arbete, tackade
han henne och frågade vart de ämnade sig.
»I—nte längre för i kväll, tänker jag», sade flickan och
såg på morfadern.
»Om ni behöver nattkvarter», yttrade karlen, »skulle jag
råda er att ta in på samma ställe som vi. I det där långa,
vita huset därborta. Där det mycket billigt.»
Den gamle mannen skulle oaktat sin trötthet hava stannat
kvar på kyrkogården hela natten, om hans nya bekantskap
också hade stannat där. Då han dock gärna gav sitt bifall
åt det nyssnämnda förslaget, stego allesammans upp och
gingo därifrån på samma gång, varvid han höll sig tätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
