Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämnade flickan i ett tillstånd av den ytterligaste förvåning.
Hon grubblade ännu över hans besynnerliga beteende, då
de trasiga trapporna och vindsgolvet knarrade under det
övriga sällskapets fötter, när de gingo till sina sovrum.
Då alla hade gått förbi och ljudet av deras steg dött bort,
kom en av dem tillbaka och knackade på hennes dörr.
»Vem är det?» frågade flickan inifrån.
»Det är jag — Kort!» ropade en röst genom
nyckelhålet. »Jag ville bara säga att vi måste vara härifrån tidigt
i morgon, min vän, ty om vi inte få försprång för
hundförevisaren och taskspelaren, är inte byarna värda en
penny för oss. Kan ni stiga upp så tidigt och följa med oss?
Jag skall väcka er.»
Flickan svarade ja, besvarade hans god natt och hörde
honom smyga sig bort. Hon kände ett visst obehag över dessa
mäns enträgenhet och hennes oro ökades vid erinringen av
huru de viskat med varandra där nere och deras förvirring,
då hon vaknade. Men hennes oro var ett intet i jämförelse
med hennes trötthet, och snart glömde hon alltsammans och
somnade.
Mycket tidigt följande morgon uppfyllde Kort sitt löfte
och knackade sakta på hennes dörr med begäran att hon
skulle stiga upp genast. Hon sprang genast ur sängen och
väckte den gamle mannen med sådan hast, att de båda två
voro i ordning lika fort som Kort själv, till denne
gentlemans outsägliga tillfredsställelse och lättnad.
Efter en frukost utan alla ceremonier togo de avsked av
värdshusvärden och lämnade »De lustiga bröderna».
De hade icke gått synnerligen långt, då flickan åter blev
förvånad över Thomas Codlins förändrade uppförande, ty
i stället för att helt buttert traska för sig själv, som han gjort
förut, höll han sig tätt intill henne, och då han hade
tillfälle att obemärkt av sin kamrat betrakta henne, varnade
han henne med åtskilliga grimaser att icke sätta
förtroende till Kort, utan spara all tillit till Codlin. Och han
inskränkte sig icke till åtbörder, ty då hon och hennes
morfader gingo bredvid den förut nämnde Kort och den lille
mannen med sin vanliga munterhet talade om en mängd olika
ämnen, ådagalade Thomas Codlin sin avundsjuka och sitt
misstroende genom att följa henne tätt i hälarna och då och
då giva henne en smärtsam och plötslig påminnelse genom
att stöta fötterna på teaterlådan mot hennes fötter.
Hela detta förfaringssätt gjorde flickan alltmera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
