Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vaksam och misstänksam, och hon märkte snart att så fort de
stannade framför ett värdshus i en by eller på något annat
ställe, höll mr Codlin, under det han skötte sin roll i
skådespelet, stadigt sina ögon på henne och den gamle mannen
eller bjöd den sistnämnde med låtsad vänskap och deltagande
att stödja sig på hans arm.
Emellertid närmade de sig alltmera staden, där
kapplöpningarna skulle börja den följande dagen, ty efter att hava
gått förbi talrika grupper av zigenare och dagdrivare, som
alla styrde kosan åt samma håll råkade de nu så småningom
in i en ström av människor, av vilka somliga gingo bredvid
övertäckta vagnar, andra ledde hästar eller åsnor, andra
släpade sig fram med tunga bördor på ryggen, men alla
strävade mot samma mål.
Det blev mörkt, innan de uppnådde staden, och långa hade
verkligen de sista få milen varit. Här var allt larm och
virrvarr; gatorna voro uppfyllda av folkhopar och flaggor
svajade från fönster och hustak. På de stora
värdshusgårdarna rusade uppassarna fram och åter, hästar stampade
på de ojämna stenarna, vagnssteg fälldes rasslande ned och
en retande lukt från de många middagsborden strömmade
ut i ljumma ångor. På de mindre värdshusen gnisslade fioler
med all kraft melodien för dansande fötter; druckna
karlar uppstämde de förfärligaste tjut, kringirrande hopar
samlades omkring dörrarna för att se kringstrykande
kvinnors dans och sälla sitt larm till den skrikande piccolon och
den dövande trumman.
Genom detta virrvarr förde flickan, uppskrämd och
obehagligt berörd av allt vad hon såg, sin förvirrade
skyddsling och slöt sig tätt intill sin ledsagare av fruktan att hon
skulle bliva skild från honom i trängseln. De påskyndade
sina steg för att komma ifrån allt detta oväsen och hunno
slutligen igenom staden och styrde sin kosa till
kapplöpningsplatsen, vilken var anlagd på en öppen hed, en full
mil från stadens område.
Efter en torftig kvällsvard, vars likvid förminskade
hennes lilla kassa till den grad, att hon blott hade några
halvpence kvar att köpa frukost för följande morgon, lade sig
hon och den gamle mannen ned att vila i en vrå i ett tält och
somnade oaktat de bullrande företeelser, som pågingo runt
omkring dem hela natten i ända.
Och nu hade de kommit till den stund, då de måste
tigga sitt bröd. Strax efter soluppgången följande morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
