Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omärkligt att bliva mera sällskaplig och öppenhjärtig.
Sedan Daniel Quilp fått honom vid detta lynne blev hans
uppgift jämförelsevis lätt och han var snart i besittning av
alla enskildheterna i den plan, som blivit uppgjord mellan
den lättrogne Dick och hans mera förslagne vän.
»Stopp!» sade Quilp. »Det är bra. Det kan drivas
igenom. Där är min hand på det; jag är er vän från det
här ögonblicket.»
»Vad, tror ni ännu att det finnes någon utsikt?»
frågade Dick, förvånad över denna uppmuntran.
»Utsikt!» upprepade dvärgen. »Visshet: Sophy
Wackles må bli en Cheggs eller vad hon för övrigt behagar,
men inte en Swiveller. Han är rikare än någon jude;
er lycka är gjord. Nu ser jag i er endast Nellys man, som
rullar sig i silver och guld. Jag skall hjälpa er. Det
skall lyckas.»
»Men hur?» sade Dick.
»Vi ha god tid på oss», svarade dvärgen, »och det skall
lyckas. Vi skola slå oss ned och gå igenom det ännu en
gång. Fyll på ert glas, medan jag går ut. Jag kommer
genast igen.»
Med dessa ord begav sig Daniel Quilp till en förfallen
kägelbana bakom värdshuset, och där kastade han sig
på marken och rent av skrek och rullade sig omkring i
ohejdad förtjusning.
»Det här var roligt», skrek han; »det kommer som vore
det beställt; allt är klappat och klart och bara att muntra
sig med. Det var ju den där tjockskallige gynnaren, som
mörbultade mig härom dagen? Det var ju hans vän och
medbröder i komplotten, mr Trent, som kastade ögonen på
mrs Quilp och kikade och gapade på henne? Sedan de
arbetat ett par, tre år på sin förträffliga plan, skola de finna
att de till sist fått fatt i en tiggare och en av dem är
bunden för hela livet! Ha, ha, ha! Han skall gifta sig
med Nell! Han skall få henne, och jag skall bli den förste,
som skall säga dem vad de ha vunnit och vad jag hjälpt dem
till. Här skall man göra upp gamla skulder, här blir det
tillfälle att påminna dem om vilken förträfflig vän jag varit
och hur jag hjälpt dem till arvtagerskan! Ha, ha, ha!»
På höjdpunkten av sin förtjusning hade mr Quilp så när
råkat ut för ett oangenämt avbrott, ty då han rullade sig
nära en sönderslagen hundkoja, rusade en stor, arg hund
ut, vilken skulle hava givit honom en obehaglig hälsning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
