Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om ni ville vara min vän, ifall ni vore en utvald ande, men
nu vet ni, att ni inte är någon utvald ande.»
»Jag inte en utvald ande!» utbrast Quilp.
»Ni är så hin heller, sir!» svarade Dick. »En karl med
ert utseende kan inte vara det. Om ni är alls någon ande,
sir, är ni en ond ande.»
Quilp gav sin frispråkige vän en blick, vari det låg ett
blandat uttryck av list och motvilja, men i samma
ögonblick förklarade han att Dick var en ovanlig människa
och hade hans varmaste aktning. Därmed skildes de, mr
Swiveller för att taga sig hem och sova ruset av sig och
Quilp för att fundera över den upptäckt han gjort och
jubla över utsikten till det rika fält av njutning och hämnd,
som öppnade sig för honom.
Det var icke utan stor motvilja som mr Swiveller följande
morgon med huvudet marterat av ångorna av den beprisade
genevern begav sig till sin vän Trents bostad — och mycket
varsamt berättade vad som ägt rum dagen förut mellan
honom och Quilp. Och det var icke utan stor förvåning och
mycket funderande över Quilps sannolika
bevekelsegrunder samt många bittra anmärkningar över Dick Swivellers
enfald, som hans vän mottog berättelsen.
»Jag vill inte försvara mig, Fred», sade den ångerfulle
Richard, »men den sällen har ett så besynnerligt sätt och är
en så slipad skälm, att han först och främst förmådde mig att
fundera över om det alls låg något ont uti att berätta honom
det, och under det jag funderade på saken, klämde han den
ur mig. Om du hade sett honom dricka och röka, som
jag gjorde, hade du inte kunnat dölja något för honom.
Han är en salamander, vet du, det är vad han är.»
Utan att fråga om salamandrar nödvändigt äro passande
till förtrogna kastade sig Frederick Trent i en stol och
begravde ansiktet i händerna under försök att fatta de
bevekelsegrunder, som lett Quilp att innästla sig i Richard
Swivellers förtroende.
Dvärgen hade mött honom tvenne gånger, då han försökte
skaffa sig underrättelser om flyktingarna. Som han icke
förut visat någon iver för deras skull, var det kanske nog
att väcka hans misstankar; men som skälmar alltid lura
sig själva genom att tillskriva andra sina egna avsikter,
uppstod genast den föreställningen att någon förbittring,
som uppkommit mellan Quilp och den gamle mannen i följd
av deras hemliga affärer nu gjorde dvärgen angelägen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
