Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få hämnas på gubben genom att söka locka det enda
föremålet för dennes kärlek till en förbindelse, för vilken
han visste att den gamle hyste förfäran och avsky. Som
Frederick Trent, vilken var ytterst likgiltig för sin syster,
själv var angelägen om detta och endast satte det efter sin
förhoppning om vinning, föreföll det honom dess
sannolikare att det var Quilps huvudsakliga bevekelsegrund.
Sedan han en gång tillskrivit dvärgen ett uppsåt, som
egentligen var hans eget och till vars utförande deras plan
tycktes tjänlig, var det lätt att tro honom vara uppriktig i sitt
anbud, och som han utan allt tvivel skulle befinnas vara en
mäktig och nyttig bundsförvant, beslöt sig Trent att
mottaga hans inbjudning och samma afton begiva sig hem till
honom, och om vad han sade och gjorde bestyrkte honom
i den åsikt, han bildat sig, ämnade han låta honom dela
mödan av deras plan, men icke vinsten.
Sedan han kommit till denna slutsats, meddelade han mr
Swiveller så mycket av sina betraktelser som han ansåg
lämpligt och sedan han givit honom hela dagen till att
återhämta sig från sitt rummel, följde han honom på
aftonen hem till mr Quilp.
Ofantligt glad var mr Quilp att få se dem, åtminstone
tycktes han vara ofantligt glad däröver, och fruktansvärt
artig var mr Quilp mot mrs Quilp och mrs Jiniwin, och
mycket skarp var den blick han kastade på sin hustru för att
iakttaga med vilka känslor hon skulle mottaga unge Trent.
Mrs Quilp var lika oskyldig som sin mor till att någon
sinnesrörelse, smärtsam eller angenäm, vid åsynen av honom
väcktes; men som hennes mans blick gjorde henne försagd
och förvirrad, underlät icke mr Quilp att tillskriva hennes
förvirring den orsak, han hade i tankarna, och under det
han flinade åt sitt skarpsinne, var han i hemlighet ansatt
av sin ursinniga svartsjuka.
Ingenting sådant syntes emellertid. Tvärtom var mr Quilp
idel mildhet och ljuvhet samt förde ordet vid romflaskan
med utomordentlig öppenhjärtighet.
»Nå, låt mig se nu», sade Quilp. »Det är bestämt två år
i det närmaste, sedan vi först gjorde bekantskap.»
»Nära tre, tror jag», sade Trent.
»Nära tre!» skrek Quilp. »Vad tiden flyger fort!
Tycker ni det är så länge sedan, mrs Quilp?»
»Ja, jag tycker att det förefaller som fulla tre år, Quilp»,
var det olyckliga svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
