Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försänkt i grubblerier, huru han därpå lade ifrån sig sin pipa
och gjorde några slag i sin trädgård, så tog upp sin pipa
igen med en suck och satte sig ned, tankfull som förut.
Då ingen annan syntes till och det redan började bliva
mörkt, tog Nell omsider mod till sig, och närmade sig
honom med morfadern vid handen. Det obetydliga buller de
gjorde, då de lyfte klinkan på trädgårdsgrinden, väckte hans
uppmärksamhet. Han såg vänligt på dem, men tycktes på
samma gång bedragen i sin väntan och skakade sakta på
huvudet.
Nell neg för honom och sade honom att de voro fattiga
vandrare, som sökte tak över huvudet för natten och att de
gärna skulle betala därför, så långt som deras medel tilläto.
»Om ni kunde visa oss till något ställe, sir», sade flickan,
»skulle ni göra oss en stor tjänst.»
»Ni har vandrat en lång väg» sade skolmästaren.
»En lång väg, sir», svarade flickan.
»Du är en ung vandrerska, mitt barn», sade han och lade
sakta sin hand på hennes huvud. »Ert barnbarn, min vän?»
»Ja, sir», utropade gubben, »och mitt livs stöd och tröst.»
»Stig in», sade skolmästaren.
Utan vidare ordande förde han dem in i sitt lilla
skolrum, vilket på samma gång var vardagsrum och kök, och
sade dem att de gärna fingo stanna kvar under hans tak till
morgondagen. Innan de hade hunnit tacka honom, lade han
en grov, vit duk på bordet och satte fram bröd, kallt kött
och ett krus öl samt bad dem hålla till godo.
Flickan såg sig omkring i rummet, i det hon satte sig ned.
Där funnos ett par bänkar, fulla med skåror och
bläckplumpar, ett litet skrivbord av furu, några böcker med
hundöron på, och bredvid dem en samling av snurror,
pappersdrakar, metrevar, stenkulor, halvätna äpplen och annan
konfiskerad egendom, som tillhörde de odygdiga pojkarna.
På krokar på väggen hängde i all sin förfärlighet rottingen
och linjalen. Men väggarnas förnämsta prydnad utgjordes
av vissa moraliska satser, prydligt avskrivna med vacker
handstil, samt några väl utförda additions- och
multiplikationstal, tydligen uträknade av samma hand, vilket allt i
mängd var uppklistrat runt omkring rummet för det dubbla
ändamålet, efter vad det tycktes, att bära vittne om skolans
förträfflighet och uppväcka en värdig tävlan i dess
lärjungars bröst.
»Ja, sade den gamle skolmästaren, som märkte att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
