Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes uppmärksamhet fästes på dessa sistnämnda prov. »Det
är en vacker stil, min vän.»
»Mycket, sir», svarade flickan blygsamt. »Är det er?»
»Min!» svarade han. »Nu för tiden skulle jag icke kunna
skriva så där. Nej. Alltsammans är gjort av en annan
hand, en liten hand, icke så gammal som er, men en mycket
skicklig hand.»
I det skolmästaren sade detta, såg han att en liten
bläckplump hade kommit på ett av de skrivna papperen, varför
han tog upp sin pennkniv ur fickan, gick fram till väggen
och omsorgsfullt raderade ut den.
»En liten hand i sanning», sade den stackars
skolmästaren. »Hur kunde han någonsin lära sig att hålla så mycket
av mig, han, som är så långt framför alla kamrater både i
kunskap och kroppsövningar Att jag skulle hålla av
honom är intet under, men att han skulle hålla av mig —»
Och därmed stannade skolmästaren och tog av sig sina
glasögon för att torka dem, som om de hade blivit dimmiga.
»Jag hoppas att ingenting fattas honom, sir?» sade Nell
oroligt.
»Åhnej, min vän», svarade skolmästaren, »jag tänkte jag
skulle få se honom på ängen i afton. Han var alltid den
främste bland dem. Men han kommer nog dit i morgon.»
»Har han varit sjuk?» frågade flickan med ett barns
snabba deltagande.
»Inte farligt. De sade, att han yrade i går, deo käre
gossen, och detsamma sade de dagen förut. Men det hör
till sådana sjukdomar; det är intet elakt tecken — alls intet
elakt tecken.»
Flickan satt tyst. Han gick fram till dörren och tittade
tankfullt ut. Aftonens skuggor samlade sig och allt var
tyst.
»Om han kunde få stödja sig på någons arm, skulle han
komma till mig, det vet jag», sade han och återvände in i
rummet. »Han brukade alltid komma in i trädgården och
säga godnatt.»
Skolmästaren tände på ljus, skruvade till fönsterluckorna
och stängde dörren. Sedan han suttit tyst en liten stund,
tog han ned sitt hatt och sade, att han skulle gå och höra
efter, huru det var med honom, om Nell ville sitta uppe,
tills han kom tillbaka. Flickan samtyckte gärna och han
gick ut.
Hon satt där mer än en halv timme och fann rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
