Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så slutade mrs Jarleys vrede, som stillade sig långt innan
solen gått ned. Men Nells bekymmer voro av djupare art,
och de band, de lade på hennes munterhet, voro icke så
lätt undanröjda.
Såsom hon hade fruktat, smög sig hennes morfader bort
denna afton, och kom icke tillbaka förrän det var långt
lidet på natten. Uttröttad som hon var, satt hon likväl
ensam uppe och räknade minuterna, tills han återvände —
utan penningar, bedrövad och olycklig, men fortfarande
ivrigt fasthållande vid sin förblindelse.
»Skaffa mig penningar», sade han häftigt, då de togo
god natt av varandra. »Jag måste ha penningar. Du skall
en gång få dem tillbaka med stor ränta, men alla penningar,
som komma i dina händer, måste bli mina — icke för min
egen räkning, utan till din nytta.»
Vad kunde väl flickan, efter allt vad hon visste, göra
annat än lämna honom varje penny, som kom i hennes
händer, på det han icke skulle bliva frestad att stjäla från
deras välgörerska? Om hon berättade det verkliga
förhållandet, så trodde hon åtminstone, skulle man behandla
honom såsom en dåre; om hon icke förskaffade honom
penningar, skulle han förskaffa sig dem själv, och då hon
förskaffade honom dem, närde hon den eld, som förtärde
honom och gjorde kanske all förbättring omöjlig för honom.
Förvirrad av dessa ständiga tankar, överväldigad av
bördan av en sorg, som hon icke vågade berätta för någon,
övergav den friska färgen hennes kinder, hennes ögon blevo
matta och hennes hjärta var beklämt och tungt. Alla
hennes gamla sorger hade kommit tillbaka, förökade med nya
farhågor och tvivelsmål.
Det var naturligt att hon mitt i sin smärta ofta skulle
tänka på den vackra, unga flickan, av vilken hon endast
hade uppfångat en hastig skymt, men vilkens deltagande,
uttryckt i en enda obetydlig, kort handling, dröjde kvar
i hennes minne likt mångåriga vänskapsbevis.
Det var nu ferier i skolan, de unga flickorna hade farit
hem, och ett rykte sade, att miss Monflathers svängde sig
i London och åstadkom ett stort nederlag bland alla
medelålders gentlemäns hjärtan; men ingen sade något om
miss Edwards, om hon hade farit hem eller om hon hade
något hem att fara till, om hon var kvar i skolan eller
någonting annat rörande henne. Men en afton, då Nell
återvände från en ensam vandring, gick hon händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
