Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbi värdshuset, där diligensen brukade stanna, och just
i samma ögonblick körde en sådan upp, och där såg hon den
vackra flickan, hon så väl kom ihåg, tränga sig fram för att
omfamna ett barn, som de höllo på att hjälpa ned från
vagnstaket.
Ja, det var hennes syster, hennes lilla syster, som var
mycket yngre än Nell och som hon icke hade sett — så
berättades det sedermera — på fem års tid, för att få
mottaga henne på ett kort besök där, hade hon hela denna tid
gjort besparingar av sina ringa tillgångar. Nell kände sig,
som om hennes hjärta ville brista, då hon såg dem träffa
varandra. De gingo litet avsides från folkhopen, som
hade samlats omkring diligensen, och föllo varandra om
halsen och snyftade och gräto av glädje.
»Är du verkligen lycklig, syster?» frågade barnet då de
gingo förbi, där Nell stod.
»Fullkomligt lycklig nu», svarade hon.
»Men ständigt?» sade barnet. »Ack, syster, varför
vänder du bort ditt ansikte?»
Nell kunde icke avhålla sig från att följa dem på litet
avstånd. De begåvo sig till en gammal gummas hus, där
den äldsta systern hade hyrt ett rum åt barnet. »Jag skall
komma till dig tidigt varje morgon», sade hon, »och vi
kunna vara tillsammans hela dagarna.» —
Vid morgonens muntra glöd, men ännu oftare i aftonens
milda dager, följde Nell de båda systrarna på deras
vandringar, med en försyn för deras korta och lyckliga
sammanvaro, som förbjöd henne att närma sig och säga ett
tacksamt ord, fastän hon längtade att göra det; hon stannade
därför, då de stannade, satte sig ned i gräset, då de satte
sig ned, steg upp, då de fortsatte sin väg, och fann ett
sällskap och nöje i att vara dem så nära.
Hon blev mycket förskräckt, då hon återvände en afton
och fann, att mrs Jarley befallt att ett anslag skulle göras i
ordning med tillkännagivande, att den häpnadsväckande
samlingen endast skulle stanna kvar en dag till på sin
nuvarande vistelseort, i följd av vilken hotelse — ty alla
tillkännagivanden, som stå i samband med offentliga nöjen,
äro kända för att vara oåterkalleliga och högst bestämda
— den häpnadsväckande samlingen skulle bryta upp den
följande dagen.
»Skola vi fara härifrån genast?» sade Nell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
