Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hur kan ni understå er något sådant», sade
hyresgästen, »vad?»
Härpå gav Dick intet annat svar än att han frågade
hyresgästen om han ansåg det överensstämmande med en
gentlemans uppförande och karaktär att ligga och sova i
trettiosex timmar i sträck, och om en älskvärd och dygdig
familjs lugn icke vägde någonting i vågskålen.
»Är mitt lugn ingenting då?» sade den ensamme
gentlemannen.
»Är deras lugn ingenting då, sir?» svarade Dick. »Jag
vill visst inte uttala några hotelser, sir — ja, lagen tillåter
inga hotelser, ty att hota är en förbrytelse, för vilken man
blir anklagad — men om ni någonsin gör om det igen, så
akta er att inte coronern tager hand om er och ni blir
begraven vid någon korsväg, innan ni vaknar. Vi ha gått och
oroat oss för, att ni kunde vara död, sir», sade Dick och gled
långsamt ned på golvet, »och summan av saken är, att vi
inte kunna tillåta en ensam gentleman att komma hit och
sova för två utan att betala särskilt för det.»
»Verkligen!» utropade hyresgästen.
»Ja, sir», återtog Dick, som gav vika för sitt öde och
sade allt vad som föll honom på tungan, »en liknande
kvantitet sömn har aldrig kommit från en säng, och om ni
ämnar sova på det sättet, så måste ni betala som för ett rum
med två sängar.»
I stället för att råka i ännu större vrede i följd av dessa
yttranden, gled ett brett grin över hyresgästens ansikte. Det
var en mörkhyad, solbränd karl med kält huvud och han
tycktes vara ännu mörkare och solbränd därför, att han
hade en vit nattmössa på sig.
»Kom hit, oförsynte skälm!» sade hyresgästen, i det han
åter inträdde i sitt rum.
Mr Swiveller följde honom och lämnade stolen utanför,
men tog med sig linjalen, i händelse av en överrumpling.
Han lyckönskade sig också själv till sin försiktighet, då den
ensamme gentlemannen utan all slags förklaring läste
dörren i dubbelt lås.
»Kan ni dricka någonting?» var hans nästa spörsmål.
Mr Swiveller svarade, att han alldeles nyss hade lindrat
törstens kval, men att han ännu hade rum för en måttlig
»släckare», om materialier funnos till hands. Utan att ett
ord sades å någondera sidan tog hyresgästen ur sin stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
