Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 den gamla a:; ti kv i tetshandeln
»Där stå hans stövlar, mr Richard», sade Brass.
»Ja, det är också ett par hårdnackade tingestar», sade
Richard Swiveller.
»Jag kan icke se någonting annat än sängomhänget»,
sade Brass och lade sitt öga till nyckelhålet. »Är det en
stark karl, mr Richard?»
»Mycket», svarade Dick.
»Det skulle vara ytterst obehagligt, om han plötsligt
rusade ut på oss», sade Brass. »Håll trappan klar. Jag
skulle naturligtvis nog vara honom vuxen, men jag är värd
i huset och gästfrihetens lagar måste iakttagas. — Hallå,
där! Hallå, hallå!»
Under det mr Brass, med ögat nyfiket lagt till
nyckelhålet, skrek sitt hallå för att därigenom tilldraga sig
hyresgästens uppmärksamhet, och under det miss Brass flitigt
använde ringklockan, satte mr Swiveller sin stol tätt intill
väggen strax bredvid dörren, steg upp på den och ställde
sig raklång, så att, om hyresgästen rusade ut, han sannolikt
skulle störta förbi honom i sin häftighet, samt började ett
våldsamt skrammel med linjalen mot den översta
dörrspegeln.
Plötsligt öppnades dörren inifrån och kastades häftigt upp
på vid gavel. Miss Sally rusade ned i sitt sovrum; mr
Brass, som icke var utmärkt för personligt mod, sprang
ut på nästa gata, men då han fann att ingen förföljde
honom, stoppade han händerna i fickorna och gick med ens
mycket långsamt och visslade.
Under tiden tryckte mr Swiveller, där han stod på sin
stol, sig så tätt intill väggen som möjligt och såg icke utan
oro ned på den ensamme gentlemannen, som visade sig i
dörren, knotande och svärjande på ett förfärligt sätt, och,
med stövlarna i handen, tycktes hava för avsikt att slunga
dem på måfå utför trapporna. Denna tanke övergav han
emellertid. Han återvände till sitt rum, fortfarande
brummande på ett hämndgirigt sätt, då hans ögon mötte den
vaksamme Richard.
»Är det ni, som ställt till det här förfärliga oljudet?»
frågade den ensamme gentlemannen.
»Jag har hjälpt till, sir», svarade Dick, som sakta svängde
linjalen i sin högra hand såsom ett tecken till vad den
ensamme gentlemannen hade att vänta, om han försökte
någon våldsamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
