Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motvilja gärna samtyckte till. Härigenom uppstod ett
vänskapligt förhållande mellan dem. Mr Swiveller kom så
småningom att betrakta henne på samma sätt som hennes
broder Sampson gjorde och som han skulle hava betraktat
varje annan skrivare. Han meddelade henne hemligheten att
spela udda och jämnt om frukt, ingefärsdricka, stekt
potatis eller till och med en måttlig släckare, vari miss Brass
icke hyste några betänkligheter att deltaga. Han brukade
ofta övertala henne att åtaga sig hans skrivning förutom
sin egen; ja, han kunde ofta belöna henne med ett hjärtligt
slag på ryggen och förklara, att hon var en fördömt bra
kamrat, en lustig fyr, vilka alla artigheter miss Sally
brukade mottaga med fullkomligt god min och med särdeles
tillfredsställelse.
En omständighet oroade ganska mycket mr Swivellers
tankar, och det var att den lilla tjänsteflickan alltid
uppehöll sig någonstädes i jordens innandömen under Bevis
Marks och aldrig kom upp på ytan, såvida icke den
ensamme gentlemannen ringde, då hon infann sig och genast
försvann igen. Hon gick aldrig ut, var aldrig ren i ansiktet,
tog aldrig av sig det grova förklädet, stod aldrig i
förstugudörren för att hämta frisk luft och hade aldrig någon
ledighet, ingen brydde sig om henne. Mr Brass hade en
gång sagt, att han trodde att hon var ett »kärlekens barn»
— vilket betyder allting annat än ett med kärlek omfattat
barn — och det var all den upplysning Richard Swiveller
kunde få.
»Det är inte värt att fråga draken», tänkte Dick en dag.
»Jag misstänker, att om jag skulle göra några frågor om
den saken, skulle vårt förbund vara slut. Jag undrar just
om hon är en drake eller något slags havstroll.»
»Vart ämnar ni gå, gamle kamrat», sade Dick högt, då
miss Sally som vanligt torkade av pennan på sin gröna
klänning och steg upp från sin plats.
»Jag skall gå och äta middag», svarade draken.
»Äta middag!» tänkte Dick. »Det var en annan sak.
Jag tror inte den lilla tjänsteflickan någonsin får någon
mat.»
»Sammy kommer inte hem», sade miss Brass. »Stanna,
tills jag kommer tillbaka. Jag skall inte dröja länge.»
Dick nickade och följde miss Brass med ögonen till
dörren och med öronen till ett litet rum inåt gården, där hon
och hennes broder intogo sina måltider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
