Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trettioåttonde kapitlet 253
»Jag vill inte kvarhålla dig längre», sade han i det
han lade en krona i Kits hand och såg åt notarien. »Du
skall få höra av mig vidare. Icke ett ord om detta,
förstår du, utom till din husbonde och din matmor.»
»Mor, sir, skulle så gärna vilja veta», sade Kit
tveksamt.
»Vad för slag?»
»Någonting — om det inte vore något ont i det — om
miss Nell.»
»Skulle hon det? Nåja, då kan du berätta henne
alltsammans, bara hon kan hålla tyst med det. Men kom
ihåg, intet ord härom till någon annan.»
»Jag skall bjuda till, sir», sade Kit. »Tack, sir, och
adjö.»
Nu inträffade det att gentlemannen under sin iver att
inprägla hos Kit att han icke skulle få tala om vad som
hade ägt rum dem emellan, följde honom till dörren, och
det hände vidare att mr Richard Swivellers ögon i samma
ögonblick vändes åt detta håll och fingo se den
hemlighetsfulle vännen och Kit tillsammans.
Det var helt och hållet en tillfällighet och det hade
tillgått på följande sätt. Mr Chuckster, som var en
gentleman med odlad smak och förfinat väsende, var medlem av
sällskapet De Lysande Apollobröderna, där mr Swiveller
var beständig stormästare. Mr Swiveller, som gick gatan
framåt i något ärende åt mr Brass och såg en lysande
apollobroder uppmärksamt stirra på en ponny, gick tvärs
över gatan för att giva honom sin broderliga hälsning.
Han hade knappt skänkt honom sin välsignelse och låtit
den åtföljas av en allmän anmärkning rörande väderlekens
nuvarande tillstånd, då han fick se den ensamme
gentlemannen från Bevis Marks i ivrigt samtal med Kristofer
Nubbles.
»Åhå», sade Dick, »vem är den där?»
»Han kom till min principal i morse», svarade mr
Chuckster; »för övrigt känner jag honom inte ett spår.»
»Du vet väl åtminstone hans namn?» sade Dick.
Härpå svarade mr Chuckster med en lyftning i sitt tal,
som passade en apollobroder, »att han ville bliva
evinner-ligt fördömd, om han visste det».
»Allt vad jag vet», sade mr Chuckster, »är det, att han
är orsaken till att jag fått stå här i tjugu minuter, och där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
