Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till denna stad med ett älsklingsmål i min håg och väntade
icke att finna något hinder eller någon svårighet för dess
ernående. Men jag finner mig själv plötsligt hindrad och
hejdad i utförandet av min avsikt genom en hemlighet, som
jag icke kan genomtränga. Varje ansträngning jag har
gjort för att genomtränga den har endast tjänat till att göra
den ännu dunklare och mörkare, och jag är rädd för att
öppet röra i saken, på det att icke de, efter vilka jag så
oroligt söker, må fly ännu längre från mig.»
Kit togs nu i förhör och tillfrågades noga av den
ensamme gentlemannen rörande sin gamle husbonde och
flickan och deras ensamma levnadssätt. Den gamle mannens
bortovaro om nätterna, flickans ensamma belägenhet vid
sådana tillfällen, gubbens sjukdom och tillfrisknande, Quilps
beslag på huset och deras plötsliga försvinnande, allt detta
var föremål för många frågor och svar. Slutligen
underrättade Kit gentlemannen om att rummen nu voro att hyra
och att ett anslag på dörren hänvisade för närmare
underrättelsers vinnande till advokaten Sampson Brass, vid
Bevis Marks, av vilken han kanske kunde inhämta några
vidare upplysningar.
»Icke genom några frågor», sade gentlemannen och
skakade på huvudet. »Jag bor där.»
»Bor hos advokaten Brass!» utropade mr Witherden med
en viss förvåning, ty såsom jurist kände han till den
ifrågavarande mannen.
»Ja», var svaret. »Jag flyttade in i hans hus härom
dagen, huvudsakligen därför att jag hade sett det där
anslaget. Det är mig likgiltigt var jag bor och jag hyste en
förtvivlad förhoppning, att någon underrättelse kunde
komma i min väg där, som icke kunde nå mig på något annat
ställe. Ja, jag bor hos Brass — skamligt nog för mig,
kan jag tro?»
»Det beror på hur man tar saken», sade notarien och
ryckte på axlarna. »Han anses för en tämligen tvetydig
person.»
»Tvetydig?» upprepade den andre. »Det gläder mig att
höra att någon tvetydighet kommer i fråga. Jag trodde att
det var en avgjord sak för länge sedan. Men kan jag få
tala ett par ord med er i enrum?»
Mr Witherden samtycke, de gingo in i notariens enskilda
rum och stannade där under hemligt samtal en kvarts
timme, varpå de åter kommo ut på det yttre kontoret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
