Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans moder blev icke litet häpen, då hon fick veta vilken
tjänst som fordrades av henne och föll genast i ett kaos
av tankar, av vilka de mest framstående voro, att det var
en stor heder att åka i postvagn och att det var en moralisk
omöjlighet att lämna barnen hemma. Men denna
invändning, tillika med en stor mängd andra, besegrades av Kit,
som mot var och en av dem ställde upp nöjet att återfå Nell
och den glädje det skulle vara att få föra henne tillbaka i
triumf.
»Det är bara tio minuter kvar nu, mor», sade Kit, då de
hunnit hem. »Här är en ask. Kasta i den vad du behöver
och låt oss genast bege oss av.»
Sedan detta skett och en grannkvinna övertalats att
komma och stanna hos barnen, begåvo sig Kit och hans moder
i väg till notariens hus, dit de anlände få minuter efter det
de båda timmarna avlupit och där en postvagn redan
väntade.
»Minsann, är det inte fyra hästar för!» sade Kit alldeles
förfärad över dessa förberedelser. »Ja, ni skall lyckas,
mor. Här är min mor. Hon är redan färdig, sir.»
»Det är bra», svarade gentlemannen. »Var nu inte
orolig, min fru; man skall taga vård om er på bästa sätt. Var
är lådan med de nya kläderna och deras övriga
förnödenheter?»
»Här är den», sade notarien. »In med den, Kristofer!»
»Allt klart, sir», svarade Kit.
»Så kom då», sade den ensamme gentlemannen.
Och därpå bjöd han sin arm åt Kits moder, ledde henne
till vagnen och tog plats bredvid henne.
Fotsteget slogs upp, vagnsdörren smälldes igen, och
vagnen rasslade bort.
Kit stod mitt på gatan och såg efter dem med tårar i
ögonen — vilka dock icke förorsakades av den avresa han
bevittnat, utan av den återkomst, han motsåg.
»De gingo», tänkte han, »till fots utan att någon talade
till dem eller sade ett vänligt ord till avsked, och de skola
komma tillbaka i vagn med fyra hästar, med denne rike
gentleman till vän och fria från alla bekymmer! Hon skall
glömma att hon lärt mig skriva —»
Han stod och stirrade utefter de skinande lyktraderna
långt sedan vagnen hade försvunnit, och återvände icke in
på kontoret, förrän notarien och mr Abel flera gånger hade
undrat vad som möjligen kunde kvarhålla honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
