- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
272

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XLII.



Nu tillkommer det oss att lämna Kit och att följa Nells
öden, i det vi återtaga berättelsens tråd vid den tidpunkt,
där vi lämnade dem några kapitel tillbaka.

På en av dessa vandringar om aftnarna, då hon följde
de båda systrarna på ödmjukt avstånd och i sitt deltagande
för dem och i känslan av att deras prövningar i någon
mån voro släkt med hennes egen övergivna belägenhet fann
en tröst, som gjorde sådana ögonblick till en stor njutning,
fastän den dämpade glädje, de skänkte, var av det slag,
som lever och dör i tårar — hade ljuset övergått till
mörker och aftonen förvandlats till natt, och ännu dröjde den
unga flickan ute, ty hon kände en gemenskap med den
fridfulla naturen, då ljudet av röster och sken av bländande
ljus i sanning skulle hava varit ödslighet.

Systrarna hade gått hem och hon satt ensam och tyst
under ett träd utan att ens med sin andedräkt störa nattens
stillhet och alla de under, som åtfölja den. Tid och plats
väckte betraktelser, och hon tänkte med stilla hopp —
mindre hopp än undergivenhet — på det förflutna och det
närvarande och vad som ännu låg framför henne. Mellan
den gamle mannen och henne hade så småningom en
söndring inträtt, som var svårare att bära än någon av hennes
förra sorger. Varje afton och även ofta under dagens lopp
var han borta ensam, och fastän hon väl visste vart han
gick och varför — det beständiga anlitandet av hennes
magra börs och hans tärda utseende sade henne det allt
för väl — undvek han alla frågor, iakttog en sträng
förbehållsamhet och till och med skydde hennes närvaro.

Hon satt sorgset och övervägde denna förändring och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free