Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
roligt en stund åt sitt offers bedåring, lämnade de ämnet
såsom tillräckligt avhandlat och började tala på ett språk,
som flickan icke förstod. Hon smög sig bort med
långsamma och försiktiga steg, i det hon höll sig i skuggan av
häckarna eller banade sig väg genom dem, tills hon kunde
komma ut på landsvägen på ett ställe, som låg utom
synhåll för dem. Därpå skyndade hon hemåt så fort hon
kunde, söndersliten och blödande av sår, som hon fått av
törntaggar, men ännu mera sargad i sin själ, och kastade
sig i häftig sinnesrörelse på sin bädd.
Den första tanke, som genast fick insteg i hennes själ,
var att genast fly, föra honom med sig från detta ställe
och hellre dö av brist på landsvägen än att åter
blottställa honom för sådana frestelser. Därpå erinrade hon
sig, att brottet icke skulle begås förr än följande afton,
och att hon dessförinnan hade tid att tänka efter vad
som skulle göras. Sedan uppskrämdes hon av en
förfärlig fruktan att han kunde begå det i samma ögonblick, av
förfärliga tankar på vad han kunde bliva frestad och
förledd att göra, om han bleve upptäckt på bar gärning och
blott hade en kvinna att kämpa med. Det var omöjligt att
fördraga en sådan pina. Hon smög sig till det rum, där
penningarna förvarades, öppnade dörren och tittade in.
Gud vare lovad! Han fanns där icke, och mrs Jarley sov
gott
Hon återvände till sitt rum och försökte få vila. Men
vem kunde sova! Vem kunde ligga stilla och likgiltig där,
då man plågades av sådana fasor? Till hälften oklädd och
med håret i vild oordning skyndade hon till den gamle
mannens säng, fattade honom vid handleden och väckte
honom ur hans sömn.
»Vad står på?» utropade han, i det han for upp ur
sängen och fäste sina ögon på hennes spöklika ansikte.
»Jag har haft en förfärlig dröm», sade flickan, en
dröm om gråhårsmän som du, vilka i mörka rum
nattetid plundra sovande på deras penningar. Upp, upp!»
Den gamle mannen skälvde i alla leder och knäppte
ihop sina händer likt en bedjande.
»Icke till mig», sade flickan, »till Gud, att han frälsar
oss från sådana gärningar. Denna dröm är för verklig.
Jag kan icke sova, jag kan icke stanna här, jag kan icke
lämna dig ensam under ett tak, där sådana drömmar
uppstå. Upp! Vi måste fly!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
