Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han såg på henne, som om hon hade varit en ande —
och darrade mer och mer.
»Jag vill icke förlora en minut», sado flickan. »Upp
och följ mig härifrån!»
»I natt?» mumlade gubben.
»Ja, i natt», svarade flickan. »Nästa natt är det för
sent. Drömmen har då kommit igen. Intet annat än
flykten kan rädda oss. Upp!»
Den gamle mannen reste sig från sin bädd, hans panna
var fuktig av förskräckelsens kallsvett, och han gav vika
för flickan och gjorde sig i ordning att följa henne, som
om hon hade varit en ängel, sänd att leda honom dit hon
ville. Hon tog honom vid handen och ledde honom.
Hon förde honom till sitt rum, och under det hon
fortfarande höll honom vid handen, som om hon fruktat att
förlora honom ett ögonblick, samlade hon ihop de små
tillhörigheter, hon hade och hängde sin korg på armen. Den
gamle mannen tog sin väska ur hennes händer och därpå
ledde hon honom bort.
Genom de raka gatorna och de trånga gränderna
skyndade deras darrande fötter. Även uppför den branta
backen, som kröntes av det gamla grå slottet, strävade de med
hastiga steg utan att se sig om en enda gång.
Men då de kommo närmare de förfallna murarna, steg
månen upp i hela sin milda glans, och flickan såg sig
tillbaka på den sovande staden djupt ned i dalens skugga och
på den avlägsna floden med dess slingrande ljuslinje, och
därvid omfattade hon mindre fast den hand, hon höll, och
bristande ut i tårar, föll hon den gamle mannen om halsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
