Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon fick veta att hennes morfader var där nere, och som
hon mycket plågades av den tanken att de voro åtskilda,
intog han sin kvällsvard tillsammans med henne. Då de
fortfarande funno henne mycket orolig i detta hänseende,
tillredde de en bädd åt honom i ett inre rum, till vilket han
genast drog sig tillbaka. Nyckeln till denna kammare
råkade lyckligtvis befinna sig på den sidan av dörren, som
var inåt Nells rum; hon vred om den, sedan
värdshusvärdinnan hade avlägsnat sig, och kröp tillbaka i sin bädd
igen med tacksamt hjärta.
Skolmästaren satt länge uppe och rökte sin pipa
framför spiselelden, som nu var helt och hållet övergiven; och
tänkte med glatt hjärta på den lyckliga slump, som i så
läglig tid hade fört honom till flickans bistånd, och så
mycket han på sitt rättframma sätt kunde, avböjde han det
inkvisitoriska korsförhöret av värdshusvärdinnan, vilken var
mycket nyfiken att få veta alla enskildheter i Nells
levnadshistoria.
Underrättelsen nästa morgon lydde att flickan var bättre,
men att hon åtminstone behövde en dags vila och
omsorgsfull vård, innan hon kunde fortsätta sin färd.
Skolmästaren mottog denna underrättelse med mycken glädje och
yttrade att han kunde uppoffra en dag — två dagar
fördenskull — och mycket väl hade tid att vänta. Då han fick
veta att sjuklingen skulle få sitta uppe på aftonen, kom
han överens om att besöka henne i hennes rum och
strövade därpå ut med sin bok och återvände icke, förrän timmen
för besöket var inne.
»Jag känner mig ledsen även mitt i all denna vänlighet»,
sade flickan, »då jag tänker på att vi måste vara en börda
för er. Hur skall jag någonsin kunna tacka er? Om jag
icke hade mött er så här långt hemifrån, hade jag måst dö,
och han skulle ha blivit lämnad ensam.»
»Vi skola icke tala om att dö», sade skolmästaren; »och
vad bördan beträffar, så har jag gjort lycka, sedan ni sovo
i min hydda.»
»Verkligen!» utropade flickan glatt.
»Ja», svarade hennes vän, »jag har blivit utnämnd till
klockare och skolmästare i en by lång väg härifrån — och
jag får trettiofem pund om året. Tänk, trettiofem pund!»
»Det gläder mig», sade flickan, »det gläder mig mycket,
mycket.»
»Jag är på väg dit nu», återtog skolmästaren. »De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
