Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestodo mig skjuts med diligensen — en plats på kuskbocken
hela vägen. Minsann de neka mig någonting. Men som
det ännu är lång tid kvar, innan jag väntas dit, belöt jag
att gå i stället. Vad jag är glad, då jag tänker på att jag
gjorde det.»
»Huru glada skola vi då icke vara!»
»Ja, ja», sade skolmästaren och flyttade sig oroligt i sin
stol, »ja visst, det är mycket sant. Men ni — vart ämnar
ni er, var komma ni ifrån, vad har ni gjort sedan ni
lämnade mig, vad hade ni för er förut? Berätta mig det —
gör det. Jag känner mycket litet till världen, och ni kanske
är mera lämplig att råda mig i dess förhållanden, än jag att
giva er råd; men jag är mycket uppriktig, och jag har skäl
att hålla av er, ni har nog icke glömt dem. Jag har sedan
den tiden känt mig, som om min kärlek till honom, som dog,
hade blivit överflyttad på er, som stod vid hans säng.»
Den hederlige skolmästarens rättframma och öppna
vänlighet, den sanning, som satte sin prägel på varje hans ord
och blick, ingav flickan ett förtroende till honom, som
bedräglighetens och förställningskonstens yttersta
ansträngningar aldrig skulle hava uppväckt i hennes bröst. Hon
berättade honom allt — att de icke hade någon vän eller
släkting — att hon hade flytt med den gamle mannen för
att rädda honom från dårhuset och allt det elände han
fruktade — att hon nu flydde för att rädda honom för honom
själv — att hon sökte en fristad långt borta bland
okonstlade människor, dit den frestelse, för vilken han fallit,
aldrig kunde komma.
Skolmästaren hörde henne med förvåning. »Denna
flicka», tänkte han, »detta barn har hjältemodigt framhärdat
under alla tvivel och faror, kämpat mot fattigdom och
lidande, utan annat stöd och annan hjälp än en stark kärlek
och medvetandet om det rätta! Och likväl är världen full
av sådant hjältemod. Måste jag ännu lära att de hårdaste
och bäst burna prövningar äro de, som aldrig upptecknas
i någon jordisk krönika och som utkämpas varje dag?»
Det beslöts att Nell och hennes morfar skulle åtfölja
honom till den by, dit han ämnade sig, och han skulle
försöka skaffa dem någon anspråkslös sysselsättning,
varigenom de kunde få sitt livsuppehälle. »Vi skola bestämt
lyckas», sade skolmästaren hjärtligt. »Det är en för god sak
för att den skulle misslyckas.»
De överenskommo att fortsätta sin färd följande afton,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
