Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLIX.
Kits moder kunde hava besparat sig besväret att se sig
om, ty ingenting var mera fjärran från mr Quilps tankar än
avsikten att förfölja henne och hennes son. Han gick sin
väg fram visslande ett stycke av en visa, och stultade hemåt,
under det han underhöll sig med föreställningar 0111 mrs
Quilps fruktan och förskräckelse. Då hon icke fått
underrättelse från honom på tre hela dagar och två nätter och
icke heller på förhand fått veta av hans bortresa, befann
hon sig nu tvivelsutan i ett tillstånd av stor oro och var ett
rov för beständig ängslan och sorg.
Denna roande förmodan skänkte ett så utsökt nöje, att
han skrattade hela vägen, tills tårarna runnö utför hans
kinder.
I denna lyckliga sinnesstämning uppnådde han Tower
Hill och då han tittade uppe i fönstret till vardagsrummet
tyckte han sig skönja mera ljus än som är vanligt i ett
sorghus. När han närmade sig och lyssnade, kunde han höra
flera röster, och bland dessa urskilde han icke blott sin
hustrus och svärmoders, utan även karlröster.
»Hå!» utropade den svartsjuke dvärgen. »Vad betyder
det? Ta de emot sådana gäster, medan jag är borta?»
En kvävd hostning uppifrån var svaret. Han kände i
fickorna efter sin portnyckel, men han hade glömt den. Det
fanns ingen annan tillflykt än att knacka på dörren.
En låg och sakta knackning erhöll intet svar inifrån. Men
efter ett förnyat användande av portklappen, fastän icke
högre än första gången, öppnades dörren sakta av gossen
från varvet, på vilken Quilp genast tilltäppte munnen med
ena handen och släpade honom ut på gatan med den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
