Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni kväver mig», viskade gossen. »Släpp mig, hör ni.»
»Vem är där uppe, din hund?» genmälde Quilp.
Gossen kunde endast peka på fönstret och svara med ett
kvävt flin, som uttryckte en sådan glädje, att Quilp fattade
honom om strupen och skulle hava strypt gossen, om denne
icke raskt hade befriat sig från hans tag och förskansat sig
bakom närmaste lyktpåle.
»Vill du svara mig?» sade Quilp. »Vad försiggår där
uppe?»
»Ni låter en ju inte tala», svarade gossen. »De — ha,
ha, ha — de tro att ni är — död. Ha, ha, ha!»
»Död!» utropade Quilp och utbrast själv i ett bistert
skratt. »Nej! Tro de verkligen det, din hund?»
»De tro, att ni har drunknat», svarade gossen, som i sin
illvilliga natur rönte stark inflytelse av sin husbonde. »Ni
var sist synlig på stranden vid varvet och de tro att ni
ramlat i. Ha, ha, ha!»
»Inte ett ord», sade Quilp och närmade sig dörren på tå.
»Inte ett ljud. Drunknad, vad, mrs Quilp? Drunknad!»
Med dessa ord sparkade han av sig sina skor och trevade
sig upp för trappan sarnt lämnade sin förtjuste unge vän
att i sin fröjd göra kullerbyttor ute på gatan.
Som sängkammardörren åt trappan var olåst, smög sig
mr Quilp in i nämnda rum och ställde sig bakom dörren
däremellan och vardagsrummet, vilken stod på glänt och
hade en mycket bekväm springa. Denna, varav han ofta
hade begagnat sig för sina spionerier och till och med
utvidgat med sin kniv, satte honom i stånd, icke blott att höra,
utan även att tydligt se vad som försiggick.
Då han lade ögat till detta tjänliga ställe, upptäckte han
mr Brass, som satt vid bordet med penna, bläck och papper
framför sig samt flaskfodret — hans eget flaskfoder och
hans egen jamaicarom. — strax invid sig, samt hett vatten
och allt annat tillbehör och tillagade sig ett väldigt glas
rykande toddy, som han betraktade med blickar, i vilka ett
matt uttryck av känslosam sorg blott svagt kämpade med
en mild glädje. Vid samma bord med båda armbågarna på
bordet satt mrs Jiniwin, som tog djupa klunkar ur sin egen
bägare, medan hennes dotter — icke precis klädd i säck och
aska, men iakttagande ett ganska passande utseende av sorg
— satt tillbakalutad i en länstol och stillade sin smärta med
en mindre portion av samma fludium. Där funnos även ett
par båtkarlar, vilka hade med sig vissa verktyg, som kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
