Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi skola icke skriva mycket krokiga», sade Brass fromt.
»Låtom oss icke vara alltför stränga med den avlidnes
svagheter. Vi skola nöja oss med krokiga, mrs Jiniwin.»
»Jag trodde ni ville veta sanningen», sade den gamla frun.
»Gud signe edra ögon, vad jag håller av er!» mumlade
Quilp. »Nu är hon i farten igen. Rena toddyn.»
»Det här är en sysselsättning», sade lagkarlen, »som
tyckes föra honom inför mina ögon, likt vålnaden av Hamlets
fader, i just de kläder, som han bar om vardagarna.»
»Det vore bättre att ni fortsatte, sir», sade mrs Jiniwin
otåligt.
»Sant, min fru, sant», utropade mr Brass. »Våra
själsförmögenheter få icke stelna av sorg. Tillåt mig besvära
er med några flera upplysningar. Nu uppstår en fråga
rörande hans näsa.»
»Platt», sade mrs Jiniwin.
»Krokig!» utropade Quilp, i det han stack in huvudet.
»Krokig, din häxa! Ser ni det? Kallar ni den här platt,
gör ni det? Vad?»
»Åh, förträffligt, förträffligt», hojtade Brass blott och
bart av vana. »Utmärkt! Så präktig han är! Det är en
märkvärdig människa — så ofantligt full av upptåg! En
sådan förvånande förmåga att taga folk med överraskning!»
Quilp fäste alls ingen uppmärksamhet vid dessa
artigheter, ej heller vid det förskräckta utseende, som lagkarlen så
småningom antog, ej heller vid sin hustrus och svärmoders
skrik, eller att den sistnämnda rusade ut ur rummet eller att
den förstnämnda svimmade. Med ögat fäst på Sampson
Brass, gick han fram till bordet, där han började med hans
glas, drack ur innehållet och fortsatte sedan runt omkring,
bordet, varefter han fattade flaskfodret, stack det under
armen och mönstrade lagkarlen med ett högst utomordentligt
grin.
»Inte ännu, Sampson», sade Quilp. »Inte riktigt ännu.»
»Åh, förträffligt!» utropade Brass, som återhämtade sig
litet. »Ha, ha, ha! Det finnes inte en människa till i livet,
som skulle draga sig ur spelet på det sättet. Men han har
ett sådant gott lynne.»
»God natt», sade dvärgen och nickade uttrycksfullt.
»God natt, sir!» utropade lagkarlen och drog sig
baklänges mot dörren. »Det är ett glädjefullt tillfälle. Ha, ha,
ha! Åh, riktigt kostbart! Utomordentligt kostbart!»
Quilp väntade, tills mr Brass’ fröjderop dött bort i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
