Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
draggar, även de hade fått ett duktigt glas vardera, som de
drucko med stor smak.
»Om jag kunde förgifta käringens grogg», mumlade
Quilp, »så skulle jag dö nöjd.»
»Ack», sade mr Brass, i det han med en suck höjde
ögonen mot taket, »vem vet om. han icke ser ned på oss? Vem
vet om han icke betraktar oss från något ställe? Ack, herre
Gud!»
Härmed gjorde mr Brass ett uppehåll för att dricka ur
hälften av toddyn och återtog sedan, i det han med ett
sorgset leende betraktade den andra hälften, under det han
talade:
»Jag kan nästan föreställa mig, att jag ser hans ögon lysa
nere på botten av mitt glas. När skola vi skåda hans like
igen? Aldrig! En minut äro vi här» — han höll upp
bägaren framför sina Ögon — »den nästa äro vi där» — han
störtade i sig innehållet — »i den tysta graven. Vem
kunde väl tro att jag skulle dricka hans egen rom! Det
förefaller som en dröm.»
I avsikt, utan tvivel, att pröva verkligheten av sitt
tillstånd, sköt mr Brass med dessa ord sin bägare fram till mrs
Jiniwin för att få den påfylld igen, och vände sig därpå till
de väntande båtkarlarna.
»Alla efterforskningar ha således varit utan framgång!»
»Alldeles, herre. Men det tror jag, att om han flyter upp
någonstädes, blir det i trakten av Grinidge i morgon vid
ebbtiden.»
»Sålunda återstår oss ingenting annat än undergivenhet»,
sade mr Brass. »Det skulle vara en tröst att ha hans lik.»
»Ja, utan allt tvivel», instämde mrs Jiniwin. »Om vi
blott hade det, skulle vi vara fullt säkra.»
»Och nu till efterlysningen», sade Simpson Brass och
fattade pennan; »det är en sorglig glädje att erinra sig hans
drag. Rörande hans ben, så voro de —?»
»Krokiga, vet jag», sade mrs Jiniwin.
»Tror ni att de verkligen voro krokiga?» sade Brass i
inställsam ton. »Ack, vilken tåredal vi leva i! Skola vi
skriva krokiga?»
»Jag tror att de voro litet krokiga», yttrade mrs Quilp
med en suck.
»Krokiga ben», sade Brass, som skrev, under det han
talade. »Stort huvud, kort kropp, krokiga ben —»
»Mycket krokiga», inföll mrs Jiniwin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
