Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räknat kulorna i sina radband. Därpå förde han henne
åter upp i kyrkan uppöver och visade henne högt upp i de
gamla murarna små gallerier, där nunnorna hade brukat
glida fram — eller där de stannat likt dystra skuggor och
lyssnat till bönerna. Allt vad han berättade flickan gömde
hon i sitt minne, och ofta, då hon om nätterna vaknade upp
ur drömmar om dessa gamla tider och reste sig upp ur sin
säng för att titta ut på den mörka kyrkan, hoppades hon
nästan få se fönstren upplysta och höra orgelns toner och
ljudet av röster föras till sig av vinden.
Den gamle dödgrävaren blev snart bättre och skötte sina
sysslor igen. Av honom lärde sig flickan många andra
saker, ehuru av annat slag. Han kunde icke arbeta, men en
dag skulle en grav öppnas och han kom och såg till karlen,
som grävde den. Han var vid språksamt lynne, och flickan
som satte sig i gräset vid hans fötter med sitt tankfulla
ansikte vänt mot hans, började samtala med honom.
Mannen, som förrättade dödgrävarens tjänst, var litet
äldre än han, fastän mycket raskare. Men han var döv,
och då dödgrävaren utbytte några ord med honom om hans
arbete, kunde flickan icke undgå att märka huru han gjorde
det med ett slags otålig medömkan med hans lyte, som om
han själv vore den starkaste och friskaste människa i
världen.
»Det är ledsamt att ni skall behöva göra detta», sade
flickan. »Jag har inte hört att någon dött.»
»Hon bodde i en annan by, min vän», svarade
dödgrävaren. »Tre mil härifrån.»
»Var hon ung?»
»Ja-a», sade dödgrävaren. »Inte mer än sextiofyra år.
David, var hon mer än sextiofyra?»
David, som grävde ivrigt, hörde icke frågan, varför
dödgrävaren påkallade hans uppmärksamhet genom att kasta
litet jord på hans röda mössa.
»Vad står nu på?» sade David och såg upp.
»Hur gammal var Becky Morgan?» frågade dödgrävaren.
»Becky Morgan?» upprepade David.
»Ja», svarade dödgrävaren och tillade i en halvt
medlidsam, halvt retlig ton, som den gamle mannen icke kunde
höra: »Du har blivit bra döv, Davy, ja, riktigt döv!»
Gubben stannade med sitt arbete, gjorde sin spade ren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
