Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skänks. Under det han ännu var försjunken i allvarliga
betraktelser över detta ämne, hördes mr Sampsons röst
tralla en munter melodi i förstugan och denne gentleman
själv visade sig strålande av dygduppfyllda leenden.
»God morgon, mr Richard! Här äro vi igen vid en ny
dags ingång, med våra kroppar stärkta av sömn och
frukost och våra sinnen friska och spänstiga. Här äro vi,
mr Richard, uppstigna med solen för att ila fram på vår
lilla bana — pliktens bana, sir — och likt solen fullgöra
våra åligganden till egen ära och våra medmänniskors
bästa!»
Under det mr Brass tilltalade sin skrivare med dessa ord,
var han sysselsatt att på ett något skrytsamt sätt noga
undersöka och hålla upp mot ljuset en fempundssedel, som
han hade i handen.
Som mr Richard icke mottog hans yttranden med
någonting liknande hänförelse, vände hans principal ögonen till
hans ansikte och märkte, att det hade ett oroligt uttryck.
»Ni är vid dåligt lynne, sir», sade Brass. »Mr Richard,
vi böra gå till vårt arbete med glädje och inte med
suckan.»
Nu uppgav den kyska Sally en djup suck.
»Bevare mig», sade mr Sampson, »du också! Har
någonting hänt? Mr Richard, sir —»
Dick kastade en blick på miss Sally och såg, att hon
gjorde tecken åt honom att underrätta brodern om ämnet
för deras samtal nyss förut. Som hans ställning icke var
synnerligen angenäm, tills saken på ett eller annat sätt
kommit på det klara, gjorde han det, och miss Brass bekräftade
hans berättelse.
Sampsons mod sjönk och oro spred sig över hans
anletsdrag. I stället för att ivrigt beklaga förlusten av sina
penningar, som miss Sally hade väntat, gick han på
tåspetsarna till dörren, öppnade den, såg ut, tillslöt den sakta
och sade i viskande ton:
»Det är en högst märkvärdig och smärtsam händelse, mr
Richard. Saken är den, att jag själv förlorat åtskilliga
små summor här på pulpeten på sista tiden, men har
avhållit mig från att nämna det, i förhoppning att någon
tillfällighet skulle röja brottslingen; så har likväl icke skett.
Sally — mr Richard — det är en synnerligen bedrövlig
sak.»
Under det mr Sampson talade, lade han på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
