Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frånvarande sätt sedeln på pulpeten bland åtskilliga andra papper.
Richard Swiveller pekade på sedeln och uppmanade honom
att gömma den.
»Nej, mr Richard», svarade Brass med rörelse. »Jag skall
låta den ligga där, sir. Att gömma den, mr Richard, skulle
innebära tvivel på er, och till er, sir, hyser jag oinskränkt
förtroende.»
Fastän mr Swiveller vid ett annat tillfälle mindre skulle
hava fäst sig vid en dylik artighet, ansåg han det under
nuvarande omständigheter som en stor lättnad att bliva
förvissad om att man icke hyste någon orättvis misstanke mot
honom. Då han hade givit ett lämpligt svar, tryckte mr
Brass hans hand och föll sedan i djupa tankar, och
detsamma gjorde även miss Sally.
Sedan de var för sig förblivit i detta tillstånd några
minuter, slog miss Sally plötsligt ett häftigt slag i pulpeten
med sin knutna hand och utropade: »Nu högg jag det!»
»Nåå», utropade Brass oroligt, »vidare då!»
»Hör på», svarade hans syster med triumferande
uppsyn, »har inte någon kommit och gått jämt och ständigt
här på kontoret under de sista tre eller fyra veckorna;
har inte denne någon blivit lämnad ensam här ibland —
tack vare dig, och kan du väl påstå, att denne någon icke är
tjuven?»
»Vilken någon?» sade Brass.
»Ja, vad du kallar honom — Kit!»
»Mr Garlands betjänt?»
»Ja visst.»
»Aldrig!» utropade Brass. »Jag vill inte höra talas om
det. Tala inte mer om det!» sade Sampson, som skakade
på huvudet och fäktade med båda händerna. »Jag kan
aldrig tro honom om det.»
»Jag säger», upprepade miss Brass, »att han är tjuven.»
»Jag säger», svarade Sampson häftigt, »att han inte är
det. Hur kan du våga påstå något sådant? Vet du att han
är den ärligaste och pålitligaste människa i världen och
att han har ett otadligt namn? Stig in!»
Dessa sista ord voro ställda till någon person, som
knackade på kontorsdörren, och det hade knappt gått över mr
Brass’ läppar, förrän Kit tittade in.
»Var god och säg mig, om herrn där uppe är hemma.»
»Ja, Kit», sade Brass, som ännu glödde av ädel harm
och betraktade sin syster med rynkade ögonbryn; »ja, Kit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
