Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en liten komplott i sikte, vars kvintessens just var att den
där gamle mannen och hans barnbarn skulle vara fattiga
som kyrkråttor, under det han och hans präktige vän
ansågo dem rika.»
»Det förstod jag nog, sir», svarade Brass.
»Fullkomligt.»
»Nå», genmälde Quilp, »och förstår ni nu att de icke
— att de icke kunna vara fattiga, då sådana som er
hyresgäst söka efter dem.»
»Ja, naturligtvis gör jag det, sir», svarade Sampson.
»Naturligtvis gör ni det!» svarade dvärgen.
»Naturligtvis förstår ni då att det gör mig detsamma vad som
blir av den karlen? I alla avseenden är han varken er
eller min man?»
»Jag har ofta sagt till Sally, sir», svarade Brass, »att
han icke var till någon nytta i affären. Man kan icke sätta
något förtroende till honom, sir. Om ni vill tro mig, så
har jag funnit att den karlen, vid den vanligaste lilla
affär, som blivit honom anförtrodd, basunat ut sanningen,
fastän han uttryckligen blivit varnad därför. Ingenting
annat än den vördnad, jag är er skyldig, och den
förbindelse, sir —»
Som det var tydligt och klart att Sampson ämnade säga
någon artighet, om han icke i tid hindrades därifrån,
klappade mr Quilp honom artigt på hjässan med den lilla
pannan och bad honom vara så god och hålla munnen.
»Handgripligt, sir, handgripligt», sade Brass, under det
han gned sig i huvudet och smålog, »men likväl ytterst
angenämt!»
»Hör nu på vad jag säger», svarade Quilp, »eljest blir
jag snart litet mera angenäm. Det är ingen utsikt att hans
kamrat och vän kommer tillbaka. Den skojarn har givit
sig av utomlands. Låt honom ruttna där.»
»Ja visst, sir. Alldeles riktigt — kraftigt!» utropade
Brass.
»Jag hatar honom», sade Quilp mellan tänderna, »och
har alltid hatat honom, av enskilda skäl. Dessutom var
han en ohanterlig skälm; eljest skulle han ha varit till
nytta. Den här andra sällen är vek och lättsinnig. Jag
behöver honom icke längre. Må han svälta ihjäl — eller
gå för fan i våld.»
»Gärna, sir», svarade Brass. »När vill ni, sir, att han
— ha ha — skall göra den där lilla utflykten?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
