Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gatan. Ni bjöd någon. Nåå, var denne någon broder till
denne anklagade här?» — Mr Swiveller är just på väg
att förklara sig. — »Ja eller nej, sir?» utropade mr Brass’
sakförare.
»Men tillåt mig att —»
»Ja eller nej, sir?»
»Ja, det var så, men —»
»Ja, det var så», utropade sakföraren och avbröt honom
tvärt. »Ni är just ett skönt vittne, ni.»
Mr Brass’ sakförare sätter sig ned. Kits sakförare, som
icke vet huru det i själva verket förhåller sig, är rädd för
att fullfölja saken. Richard Swiveller avlägsnar sig
förlägen. Domaren, juryn och åhörarna tycka sig se honom
driva omkring med en ung karl på sex fot med utsvävande
utseende och stora polisonger. Verkliga förhållandet är
att det var lille Jakob, vars vader voro utsatta för fria
luften, men som för övrigt var inlindad i en schal. Ingen
känner sanningen; en var tror att det är något bedrägeri
med, och allt detta på grund av snillrikheten hos mr Brass’
sakförare.
Nu komma frejdevittnena och här lyser mr Brass’
sakförare ånyo. Det visar sig, att mr Garland icke haft
någon orlovsedel av Kit, att ingen rekommenderat honom
mer än hans egen moder och att han plötsligt blivit
avskedad av sin förre herre av okända skäl. »I sanning, mr
Garland», sade mr Brass’ advokat, »för en person, som
nått er ålder, är ni minst sagt märkvärdigt oförståndig,
tycker jag.» Juryn tycker så med och anser Kit skyldig.
Han föres bort under ödmjukt bedyrande av sin oskuld.
Kits moder, stackars kvinna, väntar nere vid gallret,
åtföljd av Barbaras moder — och ett bedrövligt samtal
uppstår. Fångvaktaren med tidningen har sagt dem allt. Han
tror inte han skall bliva deporterad för livtiden, emedan
det ännu är tid att visa sin goda frejd och det hjälper
honom nog. Han undrar varför han gjorde det. »Han har
aldrig gjort det!» utropade Kits moder. »Gott», sade
fångvaktaren, »jag vill icke motsäga er. Det är nu detsamma
antingen han gjort det eller inte.»
Kits moder kunde räcka sin sons hand genom gallren
och hon fattade den — Gud och de, vilka han givit en
sådan ömhet, veta endast med vilken smärta. Kit bad henne
vara vid gott mod, och viskade till Barbaras moder att föra
henne hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
