Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Någon vän skall nog hjälpa oss, mor», utropade Kit,
»det är jag säker på. Om icke nu, så inom kort. Min
oskuld skall komma i dagen, mor, och man skall föra mig
tillbaka igen, det känner jag mig viss om. Ni måste
förklara lille Jakob och barnungen hur allt det här gått till,
ty om de trodde att jag någonsin varit oärlig, då de bli
gamla nog för att förstå det, skulle det krossa mitt hjärta,
om jag också vore tusen mil härifrån. Ack, finnes det
ingen barmhärtig människa här, som kan ta vård om
henne!»
Hennes hand halkade ur hans, ty den stackars varelsen
sjönk medvetslös till marken. Richard Swiveller kom
hastigt fram, armbågade undan de kringstående, fattade
henne i ena armen på samma sätt som en rövare på teatern,
nickade åt Kit, befallde Barbaras moder att följa med, ty
han hade en vagn i beredskap, och förde henne hastigt
bort.
Ja, Richard förde henne hem och stannade, tills hon
hade återhämtat sig, och som han icke hade några
penningar att betala vagnen med, for han tillbaka till Bevis
Mark och bad kusken — ty det var lördagsafton — att
vänta utanför, medan han gick in och »växlade».
»God afton, mr Richard», sade Brass muntert.
Så vidunderlig än Kits berättelse i början hade förefallit,
misstänkte likväl mr Richard denna afton till hälften sin
principal för något groft skurkstreck och han sade med så
få ord som möjligt vad han ville.
»Pengar?» utropade Brass och tog fram sin börs. »Ha
ha! Ja visst, mr Richard. Alla människor måste leva.
Här är den summan. Håll till godo — mr Richard —»
Dick, som redan hunnit till dörren, vände sig om.
»Ni behöver inte besvära er mera med att komma
tillbaka, sir», sade Brass.
»Vad?»
»Ser ni, mr Richard», sade Brass, »saken är den att en
man med edra egenskaper går förlorad, sir, alldeles
förlorad i vårt torra och mögliga fack. Jag skulle tro att
teatern eller — eller armén, mr Richard, vore något som
bäst anstode ett sådant geni som ni har. Jag hoppas att
ni tittar in och hälsar på oss då och då. Det skall göra
Sally ett stort nöje, sir, det vet jag. Det gör henne
ofantligt ledsen att förlora er, mr Richard, men en känsla av
hennes plikt mot samhället försonar henne. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
