Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen hade mr Swiveller expedierat så mycket rostat
bröd och te, som det var klokt att låta honom få vid detta
skede av hans tillfrisknande. Men markisinnans omsorger
upphörde icke härmed, ty hon försvann för ett ögonblick
och återkom genast med en skål friskt vatten, varpå hon
tvättade hans ansikte och händer, kammade hans hår och,
kort sagt, gjorde honom så fin och prydlig som någon under
dylika omständigheter kunde bliva. Dessa olika
förrättningar underkastade sig mr Swiveller med ett slags
tacksam förvåning, som är omöjlig att beskriva. Då de
äntligen voro slut och markisinnan dragit sig undan i ett
avlägset hörn för att intaga sin egen torftiga frukost vände han
sig bort några ögonblick och skakade hjärtligt hand med
luften.
»Mina herrar», sade Dick, »ni måste förlåta mig.
Människor, som varit så illa ute som jag, äro lätt uttröttade.
Nu är jag kry igen och kan prata. Vi ha ont om stolar
här, men om ni vill göra mig den äran och sätta er på
sängen.»
»Vad kunna vi göra för er?» sade mr Garland vänligt.
»Om ni kunde göra markisinnan där borta till en
markisinna på fullt allvar», svarade Dick, »så skulle jag tacka
er, om ni gjorde det genast. Men som ni inte kan det och
som det inte är fråga om vad ni skall göra för mig, utan
vad ni skall göra för någon annan, som har större anspråk
på er, så ber jag er, sir, låta mig få veta vad ni ämnar
göra.»
»Det är förnämligast för den skull, som vi kommit hit
just nu», sade den ensamme gentlemannen, »ty ni får snart
ett annat besök. Vi voro rädda för att ni skulle bli orolig,
så framt ni inte fick veta av oss vilka mått och steg vi
ämnade taga.»
»Mina herrar», svarade Dick, »jag tackar er.»
»Ni finner då, min gode vän», sade den ensamme
gentlemannen, »att fastän vi icke hysa något tvivel om
riktigheten av den upptäckt, som med försynens hjälp kommit i
dagen —»
»Ni menar hennes?» sade Dick och pekade åt
markisinnan.
»Ja, jag menar hennes. Fastän vi icke hysa något tvivel
därom eller om att ett lämpligt bruk därav genast skulle
förskaffa den stackars ynglingen tillgift och frihet, hysa vi
likväl stort tvivel om huruvida det i och för sig själv skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
