Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätta oss i stånd att nå Quilp, den förnämsta drivfjädern till
detta skurkstreck. Ni skall instämma med oss, att det skulle
vara oerhört att giva honom ens det mest avlägsna tillfälle
att undkomma, om vi kunde förebygga det. Ni instämmer
utan tvivel med oss att, om någon måste undkomma, så må
det vara vem som helst utom han.»
»Ja», svarade Dick, »ja visst — men min själ jag gärna
vill att någon skall undkomma. Som lagen är till för hög
som för låg, att stävja last och brottslig håg — och så
vidare —»
Den ensamme gentlemannen smålog och upplyste honom
därpå att de i första instansen funderat på att taga sig fram
med list och att de hade för avsikt att avtvinga den milda
Sally en bekännelse.
»Då hon finner hur mycket vi veta och huru vi fått veta
det», sade han, »samt att hon redan tydligt och klart är
blottställd, sakna vi icke förhoppningar att med hennes hjälp
kunna straffa de båda andra eftertryckligt. Om vi kunde
åstadkomma det, finge hon gärna komma helskinnad från
saken.»
Dick mottog detta förslag på ett allt annat än gunstigt
sätt, i det han med så mycket värme, som han var i stånd
att visa, föreställde dem att de skulle finna den gamla räven
— varmed han menade Sally — mera svårhanterlig än
själva Quilp. Men det var förgäves som han uppmanade
dem att antaga någon annan plan. Sedan de sagt mr
Swiveller att de icke förlorat Kits moder och barnen ur sikte,
att de icke tröttnat i sina bemödanden att förskaffa honom
mildring i straffet; att de varit fullkomligt förbryllade av
de starka bevisen på hans brottslighet och deras egna
tynande förhoppningar om hans oskuld, samt att han, Richard
Swiveller, kunde vara lugn, ty allting skulle lyckligt och väl
ställas till rätta innan aftonen, togo mr Garland, notarien
och den ensamme gentlemannen avsked.
Mr Abel stannade kvar och tittade ofta på klockan och
på dörren, tills mr Swiveller väcktes ur en kort slummer
därav, att någonting sattes ned på förstugugolvet utanför.
Då detta ljud nådde mr Abels öron, for han upp, skyndade
fram till dörren och öppnade den, och se, där stod en stor
och grov karl med en väldig korg, vilken halades in i rummet
och genast packades upp, varvid den lämnade ifrån sig
sådana skatter av te, kaffe, vin, skorpor, apelsiner, höns, som
voro färdiga att stekas, kalvfotsgelé, arrowrot och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
