- Project Runeberg -  Den gamla antikvitetshandeln /
432

(1913) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Carl Johan Backman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

misstrogen och avundsam — skulle det sannolikt gått bättre för
honom till slut.

De tre herrarna talade avsides vid varandra ett par
ögonblick. Därefter pekade notarien på skrivmaterialierna på
bordet och underrättade mr Brass, att, om han ville sätta
upp någon berättelse skriftligen, hade han tillfälle att göra
det. På samma gång kände han sig föranlåten att säga
honom, att de fordrade hans inställelse genast inför
fredsdomaren och att han helt och hållet leddes av sitt eget
omdöme i vad han sade eller gjorde.

»Mina herrar», sade Brass, »jag skall rättfärdiga den
mildhet, med vilken jag vet, att jag blir behandlad, och som
jag nu, då denna upptäckt blivit gjord, skulle befinna mig i
den värsta ställningen bland alla tre, om jag inte kunde
hoppas på skonsamhet, så kan ni lita på att jag skall lätta
mitt samvete. Mr Witherden, ett slags svaghet har
överväldigat mina sinnen — om ni vill göra mig den tjänsten att
ringa och begära ett glas av någonting varmt och
upplivande, skall jag ha ett melankoliskt nöje i att dricka er
skål. Jag hade hoppats, att en dag få se er alla tre samlade
kring bordet i mitt ringa hem vid Bevis Marks. Men ens
förhoppningar låta icke alltid förverkliga sig, Gud nås!»

Mr Brass befann sig så utomordentligt medtagen, att
han icke kunde säga eller göra någonting mera, förrän
någon förfriskning kom. Sedan han njutit därav, och det
tämligen mycket för en person i hans upprörda tillstånd, satte
han sig ned och skrev.

Den älskliga Sally gick med stora steg fram och åter i
rummet, än med armarna i kors över bröstet, än med
händerna på ryggen, tills hon var alldeles uttröttad och
somnade på en stol bredvid dörren.

Man har sedermera förmodat, och icke utan grund, att
denna sömn var ett knep eller en förevändning för att
obemärkt kunna smyga sig bort i skymningen.

Mr Brass’ göromål slutades icke förrän aftonen, men då
det äntligen var gjort, foro denne värde person och de tre
vännerna i en åkaredroska till ett poliskontor, där mr Brass
fick ett varmt mottagande och kvarhölls på ett säkert ställe,
på det man skulle vara förvissad om att få nöjet att se
honom morgonen därpå, varpå de övriga avfärdades med den
uppmuntrande försäkran att en arresteringsorder utan
tvivel skulle utfärdas följande dag till mr Quilps gripande
samt att en noggrann berättelse om alla omständigheterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dengamla/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free