Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot dem för det deltagande, de hysa för honom, och för
de vänliga löften, de givit honom, men talförmågan är borta
igen och han har möda att hålla sig på sina fötter, fastän
han stöder sig på sin husbondes arm.
Då de gå genom de trånga gatorna, komma några
fångvaktare, som äro posterade där, och lyckönska honom på
sitt otympliga sätt till hans befrielse.
Den sista dörren slutes efter honom. De hava passerat
den yttre muren och stå ute i fria luften — på gatan,
som han så ofta avbildat för sig själv, då han var
innestängd inom de dystra stenmurarna. Den förefaller
bredare och folkrikare än förr. Kvällen är ruskig, och likväl
huru glad och munter är den icke i hans ögon! En av
herrarna tryckte litet penningar i hans hand, då han tog
avsked av honom. Hian har icke räknat dem, men då han
gått några steg förbi fångarnas fattigbössa, återvänder han
hastigt och lägger dem däri. Mr Garland har en vagn, som
väntar på gatan näst intill, han låter Kit taga plats
bredvid honom inuti vagnen och befaller kusken köra hem.
I början kunna de endast färdas steg för steg och måste
lysa sig av facklor i följd av den tjocka dimman. Men
allt eftersom de komma längre från floden kunna de
undvara detta försiktighetsmått och köra litet fortare. Komna
på vägen, skulle galopp vara allt för långsamt för Kit, men
då de närma sig resans mål, ber han att de skola köra
långsammare, och när de få huset i sikte, att de skola
stanna — blott ett par minuter för att giva honom tid att
hämta andan.
Men det blir intet uppehåll nu, ty den gamle herrn talar
uppmuntrande till honom, hästarna påskynda farten och
de äro redan vid trädgårdsporten. Nästa ögonblick äro de
vid dörren. Kit rusar in och känner huru hans moders
armar slutas om hans hals.
Och där är också den alltid trofasta Barbaras moder,
med förgråtna ögon och snyftande som aldrig en kvinna
förr snyftat, och där är lilla Barbara så mycket blekare,
men ändock vacker — darrande som ett asplöv och
stödjande sig emot väggen, och där är mrs Garland, finare och
prydligare än någonsin och på väg att svimma, och där är
mr Abel, som våldsamt gnider sin näsa och vill hava något
att omfamna, och där är den ensamme gentlemannen, som
rusar omkring från den ene till den andre, och där sitter
den käre, fundersamme lille Jakob ensam på nedersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
