Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trappsteget och skriker förfärligt utan att därmed oroa någon,
och alla äro som om de hade förlorat förståndet och begå
gemensamt och var för sig alla möjliga dårskaper.
Och även då de övriga i någon mån återkommit till sig
själva och kunna tala och småle, saknas helt plötsligt
Barbara och befinnes avsvimmad för sig själv i ett rum, och ur
denna svimning faller hon i konvulsioner och är
verkligen så klen, att hon, trots en oerhörd kvantitet ättika och
kallt vatten, knappast befinner sig ett grand bättre än hon
var i början. Därpå kommer Kits moder in och ber honom
komma och tala med henne, och Kit svarar ja och följer
med, och han säger med vänlig röst: »Barbara!» och
Barbaras moder säger henne att »det är bara Kit», och Barbara
säger — med ögonen tillslutna hela tiden — »åh! är det
verkligen han?» och Barbaras moder säger: »ja, visst är
det han, kära barn, och nu är allting bra igen.» Och till
vidare försäkran att Kit är frisk och sund talar han till
henne igen och då kommer Barbara i ännu ett utbrott av
skratt och därpå i ett utbrott av gråt och därpå nicka
Barbaras moder och Kits moder åt varandra och låtsa
banna henne. Och som de äro erfarna matronor och genast
märka de första gryende symptomerna till ett
tillfrisknande, lugna de Kit med den försäkran, att »hon tar sig
nu», och så låta de honom återvända till det rum,
varfrån han kommit.
Ja! I detta rum äro vinkaraffer och dylika saker
framsatta lika ståtligt, som om Kit och hans vänner vore de
mest framstående gäster, och där har lille Jakob på ett
förvånande sätt, så att säga, ätit sig in i en hembakad
russinkaka och håller ögonen fästa på fikonen och
apelsinerna, som följa därpå. Kit har icke förr kommit in, än
den ensamme gentlemannen fyller alla glas och bägare och
dricker hans skål och säger honom, att han aldrig skall
sakna en vän, så länge han är i livet, och detsamma gör mr
Garland och detsamma gör mrs Garland och detsamma gör
mr Abel. Men denna ära och utmärkelse är icke allt, ty den
ensamme gentlemannen tager vidare fram ur sin ficka
en tung silverklocka på vars baksida Kits namn är
ingraverat med en mängd grannlåter omkring, och, kort sagt,
det är Kits klocka, köpt enkom för honom och på stället
nu överlämnad åt honom. Man kan vara övertygad om att
mr och mrs Garland icke kunna underlåta att giva en vink
om att de även hava sin gåva i beredskap och att mr Abel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
