Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan han fullgjort detta åliggande, stannade han i familjens
sköte, roade sig med en gående eller peripatetisk frukost
och betraktade med ädel likgiltighet huru resvagnen
packades.
»Skall den där glopen följa med, sir?» sade han till mr
Abel Garland. »Jag tyckte han infe var med på förra
resan, efter — som hans närvaro ju inte skulle vara
synnerligen angenäm för den gamle buffeln.»
»För vem, sir?» frågade mr Abel.
»För den gamle gentlemannen», svarade mr Chuckster
litet förlägen.
»Vår klient föredrar att ta honom med nu», sade mr
Abel torrt. »Det behövs inte något dylikt
försiktighetsmått längre, emedan min fars släktskap med en gentleman,
till vilken föremålen för hans efterspaningar hysa fullt
förtroende, skall vara en tillräcklig borgen för den vänliga
naturen av deras ärende?»
»Åh», tänkte mr Chuckster, då han tittade ut genom
fönstret, »alla utom jag! Den där glopen står naturligtvis
före mig. En tusan så vacker flicka, den där!»
Barbara var föremålet för mr Chucksters lovord, och som
hon uppehöll sig i närheten av resvagnen fattades nämnda
gentleman plötsligt av ett starkt intresse för vad som
försiggick, vilket förmådde honom att svassa av utför
trädgården och taga plats på lämpligt avstånd för att kunna snegla
på henne. Som han hade stor erfarenhet av könet och
var fullkomligt bekant med alla dessa små konstgrepp,
som hitta den genaste vägen till kvinnornas hjärtan, satte
han ena handen i sidan och ordnade med den andra sitt
böljande hår.
Men ingen tog den minsta notis om den intagande
gestalten, ty alla de eländiga varelserna voro sysselsatta med
att säga de resande farväl, kasta slängkyssar åt varandra,
vifta med näsdukar och dylikt. Ty nu sutto den ensamme
gentlemannen och mr Garland i vagnen, postiljonen satt i
sadeln och Kit satt väl omsvept och ombonad på baksätet.
I nästa ögonblick var vagnen ur siktet och mr Chuckster
stod ensam på samma plats, där den nyss hade stått, och
tyckte sig ännu se huru Kit reste sig upp på baksätet
och viftade åt Barbara och huru Barbara i det fulla ljuset
och skenet från hans ögon — Chuckster den
framgångsrikes — vilken förnäma damer hade betraktat från sina
vagnar i parken om söndagarna — viftade åt Kit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
