Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blevo de ändock alltför snart rivaler. Båda ägnade sina
hjärtans djupaste och starkaste känslor åt samma föremål.
»Den yngste — det hade sina skäl att han var känslig
och vaksam — kom först under fund med saken. Jag vill
inte beskriva för er huru olycklig han kände sig, huru stor
kampen inom honom var. Han hade varit sjuklig som
barn. Hans bror, tålig och undseende trots sin egen
utmärkta hälsa och styrka, hade mången dag nekat sig de
lekar, han tyckte om, för att sitta bredvid broderns säng
och berätta honom gamla sagor, tills hans bleka ansikte
lystes upp av en ovanlig rodnad; för att bära honom på
sina armar till någon grön plats, där han kunde vårda den
stackars svårmodige gossen, under det han betraktade den
klara sommardagen och såg hur hela naturen var frisk
utom han; för att i alla hänseenden vara hans ömme och
trogne vårdare. Då prövningens tid kom, var den yngre
broderns hjärta uppfyllt av dessa förflutna dagar. Himlen
gav honom styrka att vedergälla en sorglös ungdoms
försakelser med en tänkande mans uppoffringar. Han lät sin
broder bliva lycklig. Sanningen gick aldrig över hans
läppar. Han lämnade fäderneslandet i förhoppning att få dö
utrikes.
»Den äldre brodern gifte sig med henne. Hon gick till
Gud inom kort och lämnade honom med en späd dotter.
»Om ni sett något gammalt familjegalleri, påminner ni
er hur samma ansikte och gestalt — ofta det vackraste och
och den smärtaste av dem alla — möta er i olika
generationer och huru ni kan spåra samma älskvärda flicka i en
lång rad porträtt.
»I denna dotter levde modern upp igen. Ni kan
föreställa er med vilken hängivenhet han, som hade förlorat
modern, nästan i samma ögonblick han vann henne, var
fäst vid denna flicka, hennes levande avbild. Hon växte
upp till kvinna och skänkte sitt hjärta åt en man, som icke
kunde fatta dess värde. Nåja. Hennes ömme fader kunde
icke se henne lida och tyna av. Han var kanske bättre
än han ansåg honom vara. Han förenade deras händer
och de blevo vigda.
»Oaktat allt det elände, som följde på denna förening;
oaktat all kallsinnig försumlighet och alla oförtjänta
förebråelser; oaktat all den fattigdom han bragte över henne,
släpade hon sig fram i sin själs djupa hängivenhet och
understödd av sin bättre natur, såsom endast kvinnor kunna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
