Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ehuru hennes förmögenhet förstördes, hennes fader nästan
bragtes till tiggarstaven genom mannens förvållande och
emedan han var ett dagligt vittne till hennes olycka — ty
de bodde under samma tak — beklagade hon aldrig sitt öde
för någon annan än honom. Tålig och uppehållen av sin
starka tillgivenhet ända till det sista, dog hon tre veckor
efter mannen och lämnade i sin faders vård tvenne
föräldralösa barn, av vilka det ena var en tio eller tolv års
gammal son, det andra en dotter — ett litet barn i
hjälplöshet, till ålder, till gestalt, till anletsdrag som hon själv
hade varit, då hennes unga moder dog.
»Den äldre brodern, de båda barnens morfader, var nu
en bruten man, förkrossad och böjd mindre av årens börda
än av sorgens tunga hand. Efter förlusten av sin
förmögenhet började han handel — först med tavlor och sedan
med allehanda sällsynta saker. Han hade hyst förkärlek
för sådant ända från barndomen, och den böjelse, han odlat,
skulle nu giva honom ett oroligt och bekymmersamt
uppehälle.
»Gossen blev lik sin fader till sinnelag och utseende;
flickan blev så lik sin moder, att då den gamle mannen satte
henne på sitt knä och såg in i hennes milda, blå ögon,
kände han sig som om han vaknat upp ur en ryslig dröm
och som om hans dotter ännu vore ett litet barn. Den
obändige gossen föraktade snart sitt hem och sökte sig kamrater,
som mera överensstämde med hans smak. Den gamle
mannen och flickan bodde ensamma med varandra.
»Det var då, när kärleken till de båda avlidna, vilka
hade varit närmast och kärast för hans hjärta, överflyttades
till denna späda varelse; när hennes ansikte, som han
beständigt hade för sig, timme efter timme påminde honom
om den allt för tidiga förändring, han hade sett i ett annat
ansikte — om alla de lidanden, han hade märkt och känt
och allt vad hans barn hade uthärdat; när den unge
mannens utsvävande och förhärdade levnadssätt kostade
honom penningar, liksom hans faders hade gjort, och till och
med understundom förorsakade honom tillfälliga
umbäranden och bekymmer; det var då, som en dyster förfäran för
fattigdom och nöd började intaga honom och för alltid
stanna i hans själ. Han hade härvid ingen tanke på sig
själv. Hans fruktan gällde flickan. Den var som ett spöke
i hans hus och gästade honom natt och dag.
»Den yngre broderns frivilliga landsflykt hade blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
