Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företag i deras fack misslyckades och skingrade dem åt olika
håll samt gjorde att deras bana stäcktes av lagens långa
och starka arm. Detta missöde hade sin orsak i en elak
angivelse av en ny kamrat — unge Frederick Trent — som
sålunda blev det omedvetna verktyget till deras och sitt eget
straff.
Vad den unge mannen själv beträffar, levde han en kort
tid i sus och dus utomlands och försörjde sig på sitt geni —
vilket vill säga missbruket av alla förmögenheter, som,
värdigt använda, höja människan över djuren, men, sålunda
förnedrade, sänka henne djupt under dem. Det dröjde
icke länge, förr än hans lik, trots de blånader och skråmor,
som det sades hava fått i något föregående slagsmål,
igenkändes av en främling, som händelsevis besökte det
hospital i Paris, där drunknade utställas för att igenkännas av
sina anhöriga.
Den yngre brodern eller den ensamme gentlemannen —
ty vid denna benämning äro vi mera vana — skulle gärna
hava velat föra den fattige skolmästaren från hans
ensamma tillflyktsort och göra honom till sin sällskapsbroder och
vän. Men den ringe byläraren var för skygg för att våga sig
in i den bullersamma världen. Njutande en stilla lycka i
sin skola och i sin tillgivenhet för hennes lille vän, fortsatte
han sin lugna bana i frid och var genom sin väns rättmätiga
tacksamhet icke längre en fattig skolmästare.
Denne vän — den ensamme gentlemannen eller yngre
brodern, vilket man vill — hade en tung sorg i sitt hjärta,
men den uppväckte likväl icke hos honom något
världsförakt eller smak för dyster enstörighet. Han gick ut i
världen med kärlek mot sitt släkte. En lång tid var det hans
största fröjd att följa den gamle mannens och flickans spår,
att stanna där de hade stannat, känna medlidande där de
hade lidit och fröjda sig där de hade varit glada. De, som
hade varit vänliga mot dem, undgingo icke hans
efterforskningar. Systrarna i skolan, de som hade varit hennes
vänner, därför att de själva voro så utan vänner — mrs Jarley
med vaxkabinettet, Codlin, Kort — han fann dem alla, och,
tro mig, mannen, som vaktade smältugnen, blev icke glömd.
Kits historia förskaffade honom en massa vänner och
många anbud att sörja för hans framtid. Han hade i
början ingen tanke på att lämna mr Garlands tjänst, men efter
allvarliga föreställningar och råd av denne herre, började
han tänka på möjligheten att en sådan förändring kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
